Publicerad: 2015-11-20
Officersförbundet är ett av åtta fackförbund som inte skrivit på Arbetsgivarverkets förslag om sämre tjänstepension för statligt anställda.
Allt innehåll i ett avtal ska vara klart innan vi skriver på. Vi hade under våren lyckats förhandla fram många bra delar i ett framtida pensionsavtal men det var långt ifrån färdigt i juni. Vi såg ingen anledning att skriva på något bindande avtal före sommarsemestrarna. Så bråttom var det inte och det som låg på bordet hade med all säkerhet legat där i augusti när förhandlingarna skulle återupptas.
När det finns många viktiga frågor kvar att förhandla om – och där Arbetsgivarverket inte varit tillmötesgående, undvikit diskussion eller misslyckats med att presentera egna lösningar – är det inte läge att skriva under ett avtal eller något som binder oss på något sätt. Ett pensionsavtal är det mest komplicerade avtal som finns på svensk arbetsmarknad. Det innebär att både materiella villkor som tekniska lösningar måste vara lösta.
I juni hade vi inte ens fått diskutera våra viktigaste frågor. Att skriva under något hade dessutom allvarligt försvagat vår förhandlingsstyrka. Saco-S och Seko valde att skriva på i juni och Arbetsgivarverket har därför i nuläget valt att enbart förhandla med dem.
Ett hållbart arbetsliv förutsätter en reell möjlighet att gå ner i arbetstid och möjligheter att under yrkeslivet kunna byta arbetsuppgifter för att fortsätta att orka arbeta efter 65 år. En viktig faktor blir då möjligheten att kunna gå ner i arbetstid utan att det får negativa konsekvenser för pensionen.
Vi har lyckats att förhandla fram en extra premie på 1,5 procent men däremot så måste inflytandet över när man vill gå ner i arbetstid och hur mycket ses över. Här vill vi fortsätta förhandla så att pensionsavtalet innehåller ett inflytande för medlemmen över när och hur mycket man vill gå ner i arbetstid.
Vi som parter måste också ta ett ansvar för att skapa förutsättningar att kunna orka fortsätta arbeta efter att man fyllt 65 år. Vi måste skapa stöd för och möjligheter för den anställde att kunna ändra riktning under sitt yrkesliv, byta arbetsuppgifter och bidra till den anställdes möjlighet att vara konkurrenskraftig.
Vi måste skapa arbetsmiljöer som minskar risken för såväl fysisk som psykosocial sjukdom. Detta är en fråga som måste prioriteras och där staten inte får komma på efterkälken. Både på politisk nivå som hos arbetsmarknadens parter på andra sektorer är det här en mycket viktig fråga. Det är förvånande att Arbetsgivarverket inte visar något som helst intresse för detta.
De 1,5 procent som vi lyckades förhandla fram för att avsättas som en extra pensionsavgift för att möjliggöra att kunna trappa ner mot slutet av arbetslivet för att bland annat kunna orka arbeta längre får självfallet inte vara diskriminerande.
Arbetsgivarverket vill inte att avgiften ska betalas in under perioder som den anställde är föräldraledig eller sjuk. Det är diskriminerande och dessutom otidsenligt. Detta är oacceptabelt för oss. Alla anställda måste kunna tjäna in tjänstepension under hela sin anställning eftersom det har så stor betydelse för den framtida pensionen hur mycket som betalas in i avgifter.
Utformningen av den allmänna pensionen gör att de som är yngre måste arbeta längre. De med månadslöner över 40 – 50 000 kr i sin karriär som till exempel experter och specialister, måste i det som nu har skrivits under av Saco-S och Seko arbeta orimligt mycket längre för att lönetappet inte ska bli alltför ekonomiskt kännbart när de väl går i pension. Inte minst beror detta på hur lönenivåer och lönestrukturer är utformade i staten med i många fall relativt låga lönelägen och med högre löner sent i karriären.
För oss är det viktigt att hitta lösningar som skapar vettiga pensioner även för de med högre löner. Inte minst för att vi anser att det är oerhört viktigt för staten att kunna vara attraktiv för framtidens arbetskraft. För att vara det krävs bra anställningsvillkor och där är tjänstepensionen mycket viktig.
I juni fanns inget förslag om hur man ska omhänderta frågan om en lägre pensionsålder, eller något motsvarande, för de yrkesgrupper i staten som enligt det nu gällande pensionsavtalet PA 03 har en lägre pensionsålder, exempelvis officerare, flygförare och flygledare.
Vi menar att de särskilda krav som dessa yrken ställer motiverar en lägre pensionsålder även framgent. För Försvarsmakten och den civila luftfarten är det även ur ett verksamhetsperspektiv en mycket dålig idé att inte bibehålla en särskild lösning för dessa yrkesgrupper.
