Publicerad: 2025-11-07
Regeringen har tillsatt en utredning för att se över personalförsörjningen inom Försvarsmakten. Officersförbundet delar många av utredningens analyser och välkomnar ambitionen att stärka verksamheten som en förutsättning för bättre personalförsörjning. Men när det gäller en avgörande fråga – anställningsformen för grupper inom GSS/K – räcker inte utredningens slutsatser.
Många av problemen i GSS-kategorin bottnar i villkorsfrågor och i Försvarsmaktens personaltjänst. Det är inget nytt: Visstidsanställningar leder till osäkerhet, svag ekonomisk planering och svårigheter för den enskilde att bygga ett stabilt liv. Detta är också en viktig orsak till den relativt höga personalomsättningen i GSS/K. Vi menar att gruppchefer, soldater och sjömän i denna kategori bör erbjudas tillsvidareanställningar – permanent anställning är en nödvändighet för både individens trygghet och för organisationens långsiktiga professionalitet.
Visstidsanställningen skapar en onödig börda. För den enskilde innebär den svårigheter att planera bostad, familj och ekonomi. För Försvarsmakten innebär den att nyckelkompetens rinner ut ur systemet i form av personalomsättning, vilket försvårar kontinuitet och kompetensuppbyggnad. Att i efterhand hävda att tidsbegränsningen upprätthåller anställdas intressen håller inte i praktiken när det leder till osäkerhet och ständig rotation.
Nästa skäl handlar om profession. Att vara kontinuerligt anställd gruppchef, soldat eller sjöman är ett yrke som kräver erfarenhet, fortlöpande utbildning och förtroende. Ett effektivt försvar bygger på personal som får möjlighet att utvecklas inom sina roller – att gång på gång byta personal i viktiga funktioner undergräver detta. Argumentet att ”Försvarsmakten inte ska ha 45-åriga skyttesoldater” är förlegat. Försvarsmakten borde kunna tillhandahålla arbetsuppgifter som anpassas ju äldre man blir. Dagens säkerhetspolitiska verklighet, inte minst kriget i Ukraina, visar att fysisk ålder ofta är mindre avgörande än kunskap, erfarenhet och specialkompetens. Utredningen själv pekar på detta när den föreslår att värnpliktsåldern för officersutbildade kan höjas till 70 år.
Utredningens bedömning att de ursprungliga skälen för tidsbegränsade anställningar fortfarande gäller – och att det därför inte behövs ändringar – delar vi inte. De praktiska konsekvenserna av dagens system visar tydligt att syftet att ”värna den anställde” inte uppnås i realiteten. Tvärtom riskerar dagens modell att urholka både individens trygghet och Försvarsmaktens förmåga att upprätthålla en stabil och professionell personalbas.
Officersförbundet vill därför tydligt framföra följande krav och förslag:
Sveriges försvarsförmåga avgörs i slutändan av människor – deras utbildning, motivation och möjligheter att göra ett gott arbete. Sveriges försvarsförmåga bygger på människor, inte visstider. Att investera i personalens trygghet och professionalism är inte ett socialt extrautrymme; det är direkt försvarspolitik. En försvarsmakt som bygger på tillfälligheter och osäkerhet gör sig själv svagare. Endast genom att prioritera stabila anställningar, långsiktiga kompetensinvesteringar och ett hållbart trebefälssystem kan vi säkra ett robust och professionellt försvar för framtiden.
STEFAN MORIN, FÖRBUNDSORDFÖRANDE
