24-25 mars är kansliet på avtalskonferens och telefonerna är stängda. Har du frågor eller behöver komma i kontakt kan du mejla på kansliet@officersforbundet.se så återkommer vi.
24-25 mars är kansliet på avtalskonferens och telefonerna är stängda. Har du frågor eller behöver komma i kontakt kan du mejla på kansliet@officersforbundet.se så återkommer vi.
Publicerad: 2026-03-25
Sverige befinner sig i den största militära upprustningen sedan kalla kriget. Nya regementen etableras, värnplikten byggs ut och försvarsanslagen ökar kraftigt. Det är nödvändigt. Säkerhetsläget kräver det. Men mitt i denna historiska satsning finns en avgörande fråga som riskerar att hamna i skymundan: Har Försvarsmakten verkligen rätt förutsättningar att rekrytera och behålla den personal som krävs?
Försvarsmakten lämnar varje år ett budgetunderlag till regeringen. I underlaget redovisar den sin uppfattning om vilken verksamhet som ska genomföras de kommande åren och vad den kommer att kosta. Tillsammans med årsredovisningen ligger budgetunderlaget till grund för regeringens arbete med nästa års statsbudget och regleringsbrev. I Officersförbundets remissvar på Försvarsmaktens budgetunderlag 2027 (BU 27) pekar vi på ett grundläggande problem. BU 27 beskriver en omfattande tillväxt av organisationen, ökade krav på operativ effekt, stora pensionsavgångar de kommande åren och betydande rekryteringsbehov inom flera nyckelkompetenser. Samtidigt konstateras att personalförsörjningen är en avgörande flaskhals för att nå uppsatta mål.
Det är här arbetsgivarfrågan blir central.
Materiel kan beställas. Infrastruktur kan byggas. Men kompetens tar tid att utveckla – och den måste kunna behållas. Utan erfaren militär personal omsätts inte materiel och organisationsbeslut i faktisk operativ effekt.
Försvarsmakten konkurrerar i dag om kvalificerad arbetskraft på en öppen och konkurrensutsatt arbetsmarknad. Yrkesofficerare och anställda soldater, sjömän och gruppbefäl har utbildning och erfarenheter som är mycket attraktiva även utanför det militära systemet. Ledarskap under press, teknisk kompetens, cybersäkerhet, logistik och avancerad systemförståelse är efterfrågade förmågor i såväl näringsliv som andra delar av offentlig sektor.
Samtidigt är den statliga arbetsgivarpolitiken starkt centraliserad. Arbetsgivarverket sätter ramar som begränsar myndigheternas möjligheter att fullt ut anpassa löner och villkor efter verksamhetens särskilda behov. Modellen har historiskt haft sina förtjänster. Den har skapat stabilitet och samordning inom staten.
Men dagens säkerhetspolitiska läge är inte historiskt normalt. Vi befinner oss i den mest utsatta säkerhetspolitiska situationen sedan andra världskriget.
När riksdag och regering ställer krav på snabb tillväxt, ökad operativ effekt och stärkt beredskap måste även arbetsgivarpolitiken utvecklas i samma riktning. Annars riskerar vi en obalans där staten investerar miljarder i materiel och struktur men inte ger motsvarande handlingsutrymme för att säkra den viktigaste resursen: människorna. Det handlar inte enbart om lönenivåer. Det handlar om mandat.
Det finns dessutom ett tydligt glapp mellan den allmänna uppslutningen bakom ett starkt försvar och viljan att själv ta på sig uppdraget. I en undersökning som Officersförbundet låtit genomföra 2025 svarade 89 procent av svenskarna att ett starkt försvar är viktigt. Men när frågan blir mer konkret förändras bilden snabbt. Sex av tio kan inte tänka sig att bli soldat eller yrkesofficer – oavsett lön. Bara omkring en procent säger sig vara beredda att ta ett jobb som soldat till den faktiska ingångslönen på cirka 25 000 kronor i månaden. Och ansvaret för att leda förband och fatta beslut avgörande för Sveriges säkerhet – yrkesofficerens uppdrag – skulle nästan ingen vilja ta till en lön på omkring 30 000 kronor. Det illustrerar hur krävande dessa yrken är, men också hur viktigt det är att Försvarsmakten har verkliga möjligheter att konkurrera om kompetensen på arbetsmarknaden.
Försvarsmakten behöver därmed större möjligheter att, inom ramen för den svenska modellen, teckna avtal och utveckla villkor som stärker myndighetens egen kompetensförsörjning. Ett tydligare arbetsgivaransvar på myndighetsnivå skulle skapa bättre förutsättningar att arbeta strategiskt med rekrytering, utveckling och långsiktig personalplanering.
Det är inte ett avsteg från den statliga samordningen. Det är en nödvändig modernisering av den.
Försvarsmakten är inte vilken myndighet som helst. Den är en bärande del av Sveriges säkerhet och totalförsvar. Uppdraget är ytterst att försvara landet i fred, kris och krig. Ett sådant uppdrag kräver att organisationen har rimliga och effektiva verktyg att ta ansvar för sin personal.
Om staten menar allvar med att bygga ett starkare försvar måste helheten hänga ihop. Politiken kan inte å ena sidan kräva snabb expansion och hög beredskap, och å andra sidan hålla fast vid en arbetsgivarstruktur som riskerar att bromsa utvecklingen.
Officersförbundet vill därför se en översyn av den centrala styrningen av den statliga arbetsgivarpolitiken. Försvarsmakten bör ges ett tydligare mandat att inom sitt verksamhetsområde träffa avtal som stärker myndighetens konkurrenskraft som arbetsgivare. Ett ökat handlingsutrymme i löne- och villkorsfrågor krävs för att möta effekterna av en försvarsmakt i förändring.
Det är inte en särlösning vi efterfrågar. Det är ett ansvarstagande.
Våra medlemmar försvarar Sverige varje dag. Då måste staten också ge Försvarsmakten förutsättningar att försvara sin viktigaste resurs – sina medarbetare.
Stefan Morin
Förbundsordförande Officersförbundet
