Förbundets kansli har stängt vecka 29-30. Övriga veckor har kansliet öppet, men med lägre bemanning och lite längre svarstider.
Förbundets kansli har stängt vecka 29-30. Övriga veckor har kansliet öppet, men med lägre bemanning och lite längre svarstider.
Publicerad: 2016-04-29
Svar på påståenden i Försvarets Forum nr 2/2016
Här svarar Officersförbundet på flera av Försvarsmaktens påståenden i Försvarets Forum nr 2 2016.
Officersförbundet anser att texten i Försvarets Forum utgår från ett antal felaktiga premisser.
”När året går mot sitt slut, avstannar Försvarsmaktens verksamhet när ledighetssaldon måste tömmas. Detta sker varje år vid markförbanden.”
Att verksamhet genererar ledighet har varit ett faktum länge och är inget nytt. Det som är nytt är att för få är anställda i Försvarsmakten (FM) för att kunna lösa ut verksamheten. Vidare är det Försvarsmakten själv som styr hur mycket ledig tid som en anställd får spara i en kompledighetsbank.
Utan kollektivavtal skulle övningsdygn inte kunna bedrivas, enligt svensk arbetstidslag. Övningar är planerad verksamhet. Arbetstid får som mest planeras 13 timmar i sträck per dygn, om inte kollektivavtal finns.
Under ett vanligt arbetsdygn är en normal svensk arbetstagare på jobbet åtta timmar och är ledig sexton. Varje ÖVNINGSDYGN är en soldat, sjöman eller yrkesofficer på jobbet 24 timmar i sträck.
För varje övningsdygn erhåller individen antingen 988 kr/dygn och åtta timmars kompledighet, alternativt endast fyra timmars ledighet mot att ersättningen ökar med ytterligare 2,3% av grundlönen (I-lön).
Utan kollektivavtal om övningsdygn skulle arbetsgivaren betala, timme för timme, samt ändå vara skyldig att ge den anställde elva timmars vila per arbetat dygn efter avslutad tjänst.
Enligt gällande arbetstidslag ska en anställd ges 11 timmars vila per 24 timmars period, om inte ett kollektivavtal ger möjlighet att arbeta mer, men då måste ett extra skydd till.
Försvarsmakten har alltså, tack vare Officersförbundet och rådande kollektivavtal, en mycket förmånlig och flexibel position.
”Grundtanken med tidskompensationen är att medarbetaren ska ges möjlighet att vila efter övningen. I dag skjuts dock stora delar av ledighetsuttaget framåt i tiden.
– Av det kan man dra slutsatsen att kopplingen är relativt liten mellan behovet av vila och den kompensation som ges i ledighet, säger Anders Silwer.”
Officersförbundets uppfattning är att personal ofta återgår i tjänst efter övningar, innan man hunnit ta ut all ledighet, för att verksamheten kräver det. Det beror på att det finns för lite personal som kan lösa alla uppgifter och inte nödvändigtvis på att alla återhämtat sig fysiskt, psykiskt och socialt.
En av Försvarsmaktens huvudpoänger är att personalen ska vara mer tid på jobbet. Det kan Officersförbundet acceptera, till en viss gräns, under förutsättning att du som medlem och anställd erhåller pengar för det. Att bara jobba mer utan att du får något för det, är inte aktuellt.
Sedan finns det en gräns. Du måste få tid till återhämtning fysiskt och psykiskt, samt – och detta är viktigt – socialt. Som anställd i Försvarsmakten är du ofta borta i långa perioder från familj och vänner och då måste man ha möjlighet att ta igen det. Det finns mycket forskning som stödjer detta. Vi kan inte tjänstgöra som om vi vore i krig redan i fredstid. För de som ser mindre behov av ledighet finns redan idag möjligheten att få ut del av ledigheten i pengar.
Personalen på de enheter som i stor omfattning har drabbats av Försvarsmaktens missbruk av avtalets paragraf om insatsarbetstid uttrycker stor frustration med sin situation, vilket förbundet tar som intäkt för att Försvarsmaktens idé om att uteblivna ledigheter och låga ersättningar inte är realistiska.
”Vidare vill befäl generellt i högre grad ha mycket ledighet och mindre i pengar, soldater tvärtom.
– Även soldater jag känner personligen reagerar på ledigheterna. De vill ha befälen närvarande. Det viktigaste för dem är en bra verksamhet vid förbandet och att få utvecklas hela tiden.”
Åsikten finns och har funnits länge. Det finns för övrigt även yrkesofficerare som uppfattar det som problematiskt att soldater/sjömän väljer olika ledighet.
Officersförbundet vill inledningsvis framhålla att: ”… en bra verksamhet vid förbandet och att få utvecklas hela tiden… ” är, utifrån förbundets uppfattning, viktigt för den absoluta majoriteten av förbundets medlemmar och Försvarsmaktens anställda, inte bara soldater och sjömän.
Det är välkänt att som ung och/eller utan familj tenderar du att välja pengar före ledighet. Du har inga andra åtaganden och tjänsten är mycket viktig för ditt självförverkligande. Har du dessutom en väldigt låg grundlön har du inte råd att göra det du vill om du inte tjänar in extra via tillägg. Med stigande ålder och ofta familj tenderar ledighet att öka i värde.
Officersförbundet vill även påpeka att vad Försvarsmakten glömmer är att om man inte låter officerarna eller GSS vara hemma med familjen och vänner efter lång frånvaro riskerar du att även officerarna eller soldaterna/sjömännen lämnar myndigheten i högre takt än nu.
I nuvarande arbetstidsavtal finns möjligheten att få ut del av ledigheten i pengar, vilket både vi och Försvarsmakten ville ha under förhandlingarna.
”Konstruktionen för övningsdygnen har gjort att längden på övningar hålls tillbaka.
– Där har vi en utmaning framöver när vi går in i perioder med krigsförbandsövningar. Då behöver vi ha en lösning som stödjer övningar upp till två veckor och för vissa förband ytterligare en tid. Och detta utan att vi samlar på oss stora ledighetsvolymer som gör att vi i övrigt kan öva mindre.”
Det finns inget hinder i dagens avtal för att öva mer än 11 dagar. Från dag 12 tillkommer ytterligare ett dygnsbelopp för att kompensera för utebliven veckovila. Kronersättning ges utifrån en trappa och ökar med övningens längd. Dessutom tillkommer en ytterligare viloperiod som måste tas ut i anslutning till övningens avslutande.
Officersförbundet är öppet för att förhandla om ledigheterna, men är inte villigt att bara slopa ledigheten utan att erhålla ersättningar. Vidare måste både vi som part och även myndigheten vara medvetna om lagens krav på skydd för arbetstagare. Vi kan inte sluta avtal som vi bedömer strider mot rådande lag. Vi måste ge personalen möjlighet till både fysisk och psykisk återhämtning. Sist men inte minst är den sociala återhämtningen viktig, möjligheten att vara med familj och vänner, för att kunna behålla dem, trots långa perioder borta från hemmet.
”Ett annat område som uppfattas som ologiskt, är att chefer inte kan anvisa boende vid tjänsteresor. Det skapar en osäkerhet vid planering, för enligt avtal kan anställda begära en viss boendestandard vid övernattning oavsett vad som finns att tillgå på orten.
– Ta som exempel en grupp som åker till ett skjutfält där det finns dusch i korridoren. Om den enskilde inte accepterar det, trots kompensation i pengar, måste personen transporteras fram och tillbaka till närmaste hotell. Hela gruppen tappar övningstid och kostnaden ökar med transporter och dyrare boende.
Det har hänt att chefer ställt in planerade lagutvecklingar av denna anledning, då chefen bedömt att syftet inte kan uppnås eller att det skulle bli för dyrt.
– Ett exempel jag tycker är talande är en övning med helikoptrar i Vidsel. Utländska besättningar övernattade på plats, medan våra egna medarbetare transporterades de femton kilometrarna till Hotell Storforsen.”
För det första: Silwer blandar och ger: ”Det har hänt att chefer ställt in planerade lagutvecklingar av denna anledning, då chefen bedömt att syftet inte kan uppnås eller att det skulle bli för dyrt.”
Det kan ha förekommit att någon anställd hävdat sin rätt till logistandard i enlighet med avtalet och valt att inte delta, men Officersförbundet undrar om detta kan ha varit det enda skälet. Officersförbundet tror på att ett gott ledarskap och medarbetarskap löser sådant.
Chefer har säkert valt att inte genomföra någon verksamhet utifrån en kostnadsaspekt, men då handlar det om att budgetera sin verksamhet utifrån vad som gäller. Någon har säkert ställt en flygning också på grund av kostnaden. Saker kostar, även personal.
Officersförbundet vill nyansera diskussionen och påpeka att förbundet i vissa fall får samtal där chefer anvisat dåligt boende i onödan och försämrat möjligheterna till att lösa ålagd uppgift. Sedan finns det situationer där bra boende inte är möjligt, eller önskvärt utifrån vad som ska övas, men då finns det avtalsdelar som hanterar detta.
För det andra: Om verksamheten bedrivs som övningsdygn eller utifrån ÖVA-avtalet finns inga krav på boendet utan arbetsgivaren får tillhandahålla det som finnes, vidare ska fri mat ges.
För det tredje: Officersförbundet uppfattar det märkligt att Silwer tar upp just detta område. I de pågående förhandlingarna är förbundet och FM relativt nära en lösning på frågan.
För det fjärde: Staten har valt att behandla alla anställda i staten som tjänstemän. När Officersförbundet ibland efterfrågar särlösningar utifrån den militära verksamhetens behov och speciella karaktär (exempelvis lägre pensionsålder) erhålls negativa svar.
När staten beslutat att militär personal ska vara som övriga statstjänstemän kommer vissa sådana här saker med. Officersförbundet säljer inte bort något utan att få något tillbaka. Det tror vi inte att ni medlemmar skulle uppskatta. Vi tror att FM faktiskt gynnas av att vi inte accepterar försämringar av villkoren. Lön och ersättningar spelar en större roll, för att attrahera och behålla personalen, än vad FM tillåter sig att tro.
”I en analys för ett par år sedan, i samband med ett regeringsbeslut om att sänka personalkostnaderna, identifierades möjligheten att omfördela pengar i storleksordningen 100 miljoner kronor från delar av avtalen till verksamhet som ger effekt.
Att plocka 100 miljoner från avtalen till ”verksamhet som ger effekt” är helt fel tänkt. Avtalen ger effekt. De möjliggör för Försvarsmakten att bedriva sin verksamhet och behålla sin personal.
Att omförhandla olika delar av avtalen och flytta pengar mellan olika delar i avtalen är en annan sak. Det är det som en förhandling går ut på. Officersförbundets medlemmar brinner för verksamheten och vill också att avtalen ska ge så god operativ effekt som möjligt.
Däremot måste ersättningar och villkor uppfattas som rimliga utifrån den tid- och extra uppoffring som olika tjänstgöringsformer kräver. Det måste finnas en röd tråd.
Personalen ska inte, i högre grad än vad som redan sker idag utifrån de anställdas lojalitet med uppgiften, subventionera en underfinansierad försvarsmakt.
De hundra miljonerna är en rest av det så kallade Regeringsbeslut 5 där Försvarsmakten gavs i uppgift att spara 500 miljoner på personalen. Det beslutet är upphävt av regeringen i regeringsbeslut 7 förra året. Detta sparande på personalen om 100 miljoner är Försvarsmaktens egna påhitt, trots att politikerna dragit tillbaks uppgiften.
– Det handlar om villkor och ersättningar som spelat ut sin roll, säger Anders Silwer.
Han förklarar att det är ineffektivt för Försvarsmakten att betala ut lönetillägg vid tjänsteresor utöver det skattefria traktamente som ska täcka merkostnader vid resan, liksom att det är otidsenligt att betala en ersättning till medarbetare när de äter gratis mat.
Dagens ersättningar vid tjänsteresor (förrättningstillägg och skattefritt traktamente) är en effekt av ändrade skatteregler. Tidigare var hela kostnadsersättningen skattefri. Numera är en del skattefri och en del skattepliktig. Det innebär att den ersättning som blir över efter skatt är lägre än före skatteomläggningen. Staten har alltså redan kunnat tillgodoräkna sig en vinst på våra medlemmars bekostnad.
Det Silwer anspelar på i citatet rörande gratis mat är avtalet om ÖVA. ÖVA-avtalet är till för att kunna nyttjas vid förbandsövningarsamt när man prövar enheters krigsanvändbarhet. Det är även tillämpligt för personal som tjänstgör ombord på marinens fartyg.
ÖVA är inte otidsenligt utan det är ÖVA som är nyckeln till exempelvis rätten för FM att fritt kunna erbjuda boende. I samband med ÖVA får Försvarsmakten även ge de anställda fri mat under vissa förhållanden.
(Fotnot: ÖVA gäller även under övningsdygn.)
– Däremot ska fri mat naturligtvis erbjudas vid verksamhet som gör att medarbetaren inte själv kan ordna sin mat. Vi vet att exempelvis unga sjömän kan påverkas procentuellt mycket i sitt lönekuvert vid ändringar. Vi vill i så fall se hur vi kan minska den effekten. Men det är vårt ansvar att se till att vi får ut mesta möjliga operativa effekt med de skattepengar vi får, säger Anders Silwer.
Schysst! Försvarsmakten förstår att sjömännen skulle påverkas mycket om man skulle avskaffa dagens tjänstgöringstillägg, men FM ska se till att minska den effekten.
Officersförbundet konstaterar: Mindre pengar är mindre pengar. Det enda sättet att mildra det är att inte sänka ersättningarna. Här försöker FM både äta kakan och ha den kvar.
Sjömän är generellt sätt mer nöjda med sina villkor än soldater. En stor anledning till det är hur ersättningarna för de sjögående förbanden fungerar. Istället för att slå sönder den del som fungerar och skapa missnöje även här vore det bättre att bygga på det goda exemplet och se vad man skulle kunna göra för att erhålla liknande effekter hos övriga enheter i FM.
– Omförda pengar tillsammans med andra pågående effektiviseringar, ger oss möjlighet att höja kvaliteten i övningar, köpa in personlig utrustning och rekrytera fler kollegor så vi bättre kan lösa våra uppgifter. Och leverera ökad operativ förmåga, säger han.”
Eller med andra ord: Genom att du sänker dina ersättningar med 100 miljoner får Försvarsmakten mer pengar över till att köpa utrustning till dig och anställa fler kollegor som också ska ha sämre villkor.
Officersförbundet menar att detta är ett helt vansinnigt sätt att resonera om man vill vara en attraktiv arbetsgivare. Än tokigare blir det när man har problem med att rekrytera och behålla personal.
Försvarsmakten vill försöka lösa sina ekonomiska problem genom att de anställda ska subventionera statens ovilja att betala för sitt försvar. Det är fel väg att gå. Rätt väg att gå är att politikerna ska finansiera det anställda försvar som beställts. För att det ska ske måste Försvarsmakten lämna in ekonomiska underlag till politikerna som ger en riktig bild av de anställdas situation, inte lämna in underlag som föreslår besparingar på personalen.
Hur är det då med de ekonomiska värden som finns i avtal, i tid och pengar? Ska medarbetarna få dem tillgodo i nya villkor?
– Frågan kommer ofta upp när vi förhandlar och det är naturligt. Facket kan alltid göra yrkanden, men det finns ingen grund för att det med automatik ska vara så. Man måste lite grann höja sig själv över frågorna och fundera på vad som ger bäst resultat. Det kan ibland innebära att vi minskar kostnader eller ändrar villkor. Annars kanske en verksamhet inte kan klara sitt uppdrag till slut.
”Ibland måste man minska kostnader, annars kanske en verksamhet inte kan klara sitt uppdrag.”
Risken finns också, om man försämrar villkoren, att personalen slutar, eller att inte tillräckligt många söker sig till myndigheten, vilket också kommer att förhindra att man löser sitt uppdrag.
Monica Dahlbom refererar till samarbetsavtalet: om det finns anställningsvillkor som inte längre motsvarar verksamhetens krav måste de kunna förändras så det ekonomiska värdet kommer till bättre nytta.
– Bättre nytta, det skulle kunna vara att bedriva en mer effektiv militär verksamhet. Att man omfördelar pengarna från löner till materielinvesteringar. Men det kan också vara tvärtom. Arbetsgivaren har ansvar för att kunna rekrytera och behålla de medarbetare man behöver. Med andra ord, arbetsgivaren måste hela tiden pröva sina villkor i avtalen
Det har hittills inte förekommit några diskussioner om att fördela pengar till personalens avtal eller löner från några andra delar av verksamheten.
Riksdagen har beslutat att vi ska ha ett anställt försvar. Då måste riksdagen ta ansvar för det och finansiera reformen.
Att Försvarsmakten inte tydligt påtalar gentemot politikerna att den militära personalen måste ha rimliga villkor utan behandlar personalen som en besparingspost är en skymf.
Grund och ingångslönerna för gruppbefäl, soldater och sjömän, samt nyutexaminerade yrkesofficerare är dessutom för låg, vilket gör att personalen är mycket beroende av sina verksamhetsberoende tillägg för att kunna få upp inkomsten till en rimligare nivå.
De rörliga ersättningarna är extremt effektiva för Försvarsmakten. Man betalar endast för verkligen genomförd verksamhet.
Officersförbundet är förhandlingsvilligt och har lagt ned mycket tid på att förhandla om det nu existerande arbetstidsavtalet och utarbetat konstruktiva underlag för FM att ta ställning till.
