Hans redogörelse för bakgrunden till hans beslut tyder på att regeringen i budgetarbetet diskuterat försvaret utan någon egentlig koppling till dess uppgifter utan endast ur ett kostnadsperspektiv. Detta är mycket olyckligt.
Värt att notera är att det inte främst är för besparingarna som sådana som försvarsministern väljer att avgå för – utan för en viktig princip. Principen att alla politiska beslut måste föregås av en grundläggande analys.
Det kan tyckas som något självklart, men när det handlar om vårt försvar gäller ofta helt andra spelregler. Den nuvarande regeringen är långt ifrån den första som slarvar med den säkerhetspolitiska analysen utan där är man i gott sällskap med den nuvarande oppositionen som under sin regeringstid ofta agerade på samma sätt. Tyvärr har historien en tendens att upprepa sig.
Jag instämmer i den avgående försvarsministerns kritik mot hur regeringen hanterat försvarspolitiken. Det är ett antal beslut som tagits i fel ordning och det är mycket märkligt att en finansministers säkerhetspolitiska bedömning väger tyngre än en försvarsministers.
Det ger en viktig indikation av vilken tyngd försvarsfrågorna tillmäts i regeringskansliet. Inom kort ska såväl försvarsberedningen som ÖB lämna sina säkerhetspolitiska analyser av nuläge och framtiden.
Att en finansminister föregriper dessa utredningar och dessutom får gehör detta hos statsministern är för mig fullständigt obegripligt. Jag tror att få personer skulle acceptera att en ekonom gjorde den första bedömningen på en akutmottagning och bestämde vilken typ av vård som skulle ges till patienten. Vilken läkare skulle med bibehållen yrkesstolthet acceptera att behandla ett benbrott som halsfluss bara för att landstinget behöver spara pengar?
Även om jämförelsen haltar något är det lite så försvarsfrågan har hanterats och det duger inte.
Idag finns en oro bland personalen att den obalans mellan uppgifter och resurser som redan föreligger kommer att förvärras ytterligare. Vi har svårt att se hur besparingarna hänger ihop med regeringens uttalade ambition med en fördubbling av svensk trupp utomlands och det uttalade löftet om att de kvinnor och män som tjänstgör i Utlandsstyrkan ska få de bästa möjliga förutsättningar att klara sitt uppdrag.
Jag tycker att Mikael Odenberg visat prov på stort civilkurage. Det krävs mod att göra det som han gjort och inom Försvarsmakten är vi inte bortskämda med ministrar som står upp för försvaret och dess personal. Därför beklagar vi Mikael Odenbergs avgång.
Hans efterträdare Sten Tolgfors står inför en viktig utmaning när han ska övertyga ÖB, hans personal och deras fackliga organisationer om att de aviserade besparingarna kommer att genomföras på ett ansvarsfullt sätt och utan att det hotar nationens och/eller de svenska truppernas säkerhet.
Lars Fresker, ordförande Officersförbundet