Vem försvarar försvaret?

Publicerad: 2019-07-03

Vem försvarar försvaret?

För en dryg månad sedan kom så Försvarsberedningens slutrapport, Värnkraft. En bred politisk enighet hade uppnåtts om behovet av att stärka vår försvarsförmåga. Enigheten kom dessvärre på skam, då partierna inte kunde enas kring utfästelser om de ekonomiska ramarna. Hur det blir med de ekonomiska tillskotten i slutändan återstår att se.

Debatt, Altinget

Försvarsberedningens rapport är överlag väl genomarbetad och Officersförbundet delar i stort beredningens slutsatser och analyser om de behov som finns. Vi vill understryka att en rimlig försvarsförmåga inte går att uppnå om endast delar av rapportens förslag genomförs.

På en punkt oroas vi dock över vad vi uppfattar som en bristande politisk insikt – personalförsörjningen. Försvarsberedningen har i alltför hög utsträckning köpt arbetsgivarens, Försvarsmaktens, argument att lön inte är en avgörande faktor när det kommer till att välja de militära yrkena.

Det kommer att visa sig förödande om våra politiker inte tar höjd för att även personal kostar pengar.

Försvarsmakten befinner sig nämligen i vad som inte kan beskrivas som något annat än en personalkris. En kris som dessutom ser ut att kunna förvärras betydligt om inte personalförsörjningsfrågan på allvar adresseras, och då även ekonomiskt.

Visserligen skriver beredningen övergripande om att en ökning av incitament och ersättningar ”bör övervägas” för att öka rekryteringsmöjligheterna. Men man listar sedan mycket noga alla de ”förmåner” militärer redan har.

Andemeningen i dessa formuleringar – att militärer nog har det ganska bra ändå – går inte att ta miste på. Att dessa förmåner inte skiljer sig på något avgörande sätt från andra statligt anställda har man tydligen inte uppmärksammat.

Officersförbundet och dess medlemmar kräver inga orimligheter. Vi militärer söker oss inte till detta yrke för att bli rika, där har vår arbetsgivare rätt. Men många av oss lämnar yrket för att de känner att det inte går ihop ekonomiskt. Och än fler ger inte ens karriärvalet som militär en tanke, efter att man fått reda på hur lönen ser ut.

Vi behöver fler kollegor nu och ännu fler när försvaret ska växa. Som löneläget ser ut i dag är det dock mer en avskräckande än en rekryterande faktor.

I dag kan vi inte hitta något yrke med en lägre ingångslön än vad våra gruppbefäl, soldater och sjömän tjänar. Kollektivavtalade lägstalöner för en rad andra arbeten utan krav på eftergymnasial utbildning ligger alla högre än soldatens 19 000 kronor i månaden.

Våra medlemmar som är officerare har i dag en ingångslön på 25 000 kronor. Detta efter en treårig akademisk utbildning eller lång specialistutbildning plus minst ett års militär grundutbildning. Ofta har de också arbetat länge som soldater eller sjömän innan de påbörjar sin officersutbildning.

Inga något sånär jämförbara yrken vi hittar har så låg ingångslön – sjuksköterska, polis, kustbevakare, lärare, och så vidare – alla tjänar de bättre.

Vi kräver inga jätteökningar som skulle skaka om den svenska arbetsmarknaden. Vi vill inte heller på något sätt ifrågasätta den svenska modellen där arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer gemensamt kommer överens om villkor genom kollektivavtal.

Men om inga pengar finns, finns det inte heller något att förhandla om. Vad vi kräver är rimliga ingångslöner och hygglig löneutveckling, varken mer eller mindre. 325 miljoner kronor per år, en halv procents ökning av nuvarande försvarsbudget, skulle det kosta att åstadkomma detta.

Det är dags att riksdag och regering inser att det är en ökning som krävs redan nu, att i ett senare skede prioritera om inom budgeten innebär sänkt försvarsförmåga. Att prioritera om i försvarsberedningens förslag innebär långsammare ökning av försvarsförmågan, eller ingen ökning alls.

I takt med Sveriges i det närmaste unika nedmontering av sin försvarsförmåga har även de militära yrkena kommit att nedvärderas lönemässigt. För att uppnå nödvändig försvarsförmåga nu och kommande år krävs att de som jobbar med den också känner att deras insats värderas bättre. För utan människor, inget försvar.

Våra medlemmar, den militära personalen, har ställt sig beredda att offra sina liv till skydd för vårt samhälle och vår demokrati. Det borde då inte vara mer än rätt att samhället visar att den uppoffringen är värd bättre. Vi försvarar försvaret.

Lars Fresker, förbundsordförande Officersförbundet

Läs debattartikeln på Altinget.se