Förbundet i debatt på SvD: JAS utan piloter flyger inte alls

Äntligen har kanske politikerna kommit ur startblocken. Vi har ett försvarsbeslut från 2015 som ska stoppa förfallet av försvarsförmågan. Vi har därefter uppgörelser som gör att Försvarsmakten får anslag som nästan är i nivå med vad som behövs för att bygga upp den försvarsförmåga som beslutades 2015. Hur stor differensen är mellan nu föreslagna tillskott och vad Försvarsmakten egentligen behöver har ÖB i olika underlag redovisat för politikerna. Parallellt vaknar syndarna efterhand och föreslår ytterligare förstärkningar av anslaget. Förslagens detaljeringsgrad är olika och det spretar ännu mellan partierna vilka förmågor och numerärer som anses behövas. 

Ingen investeringseffekt utan personal

Det är glädjande att många av partierna talar om att det behövs en ökad försvarsförmåga. Det verkar som att verklighetsuppfattningen blir bättre och bättre. Låt mig dock påminna om några saker. Försvarsbeslut 2015 var inte och är inte tillräckligt. Det innebär endast att avvecklingen av förmågan avstannar och planar ut för att efter 2021 ånyo börja nedgå. Men vi talar fortfarande om en förmåga som redan nu är otillräcklig. Med stöd av vad Johan Wiktorin och Kungliga Krigsvetenskapsakademien presenterade 2015 konstaterar jag att grundnivån för en försvarsförmåga innebär en fördubblad armé och marin samt att flygvapnet vidmakthålls med 100 JAS. Det är den nivå som Sverige utifrån sin yta och läge alltid behöver ha. Försvarsbeslut 2015 motsvarar ungefär halva den nivån 

Det är lätt att fastna i att Försvarsmakten nu med ökat anslag kan vidmakthålla och tillföra materiel och system. För oss som arbetar i Försvarsmakten är det dock glädjande att den senaste uppgörelsen även innehåller fler anställda soldater, sjömän och fler utbildningsplatser för officerare. Utan personal blir det ingen effekt av investeringarna i materiel. Låt mig dock påpeka att det krävs mer än att bara önska ytterligare personal. Det måste vara attraktivt i alla aspekter att arbeta i Försvarsmakten. Även om det är ett av de bästa jobb man kan ha går det inte att bortse från att lönen och arbetssituationen spelar en avgörande roll för val av yrke. Här finns det brister som varken har uppmärksammats av politikerna eller ÖB.

Orimlig arbetssituation

För det första är det min uppfattning att de underlag som Försvarsmakten redovisat utgår från en alldeles för liten personalram, vilket innebär att den orimliga arbetssituationen kommer bestå. Det gör att behovet av personal är större än vad politikerna utgår ifrån. För det andra är personalkostnaderna som redovisats beräknade utifrån en lönenivå där till exempel lägst lönen för en soldat/sjöman är 18 000 kronor i månaden och för yrkesofficerare några tusenlappar till. Det är löner som möjligen var attraktiva för fem år sedan. I dag borde lägsta lönen vara minst 20 500 kronor i månaden för soldater/sjömän och 25 000 kronor för yrkesofficerare.

Behovet av ändrade villkor för den militära personalen har lyfts fram i utredningar under senare år och riksdagen har gjort några tillkännandegivande till regeringen i samma ämne. Jämförelser med andra länder visar att Sverige lägger avsevärt mindre del av försvarsanslaget på personalförsörjningen. Trots alla förslag har det inte blivit någon förändring.

För det tredje måste politikerna inse att en önskan om fler förband om 10 år innebär att rekryteringen av personal måste börja nu. Ska förbanden ha förmåga att verka om 10 år måste personalen vara utbildad och tränad innan dess. Annars har vi endast den förmåga som dagens förband besitter – och som framgått ovan är den otillräcklig. Det ska därför bli mycket intressant att se om partierna tar höjd för detta när detaljerna i deras förslag efterhand kommer presenteras. 100 JAS utan piloter flyger inte alls, fler brigader utan utbildad och tränad personal har ingen förmåga och så vidare.

Leverera med det vi har

Omvärlden lämnade startblocken för flera år sedan och det pågår en upprustning runt oss. Parallellt med detta deklarerar dessa länder på en mängd olika sätt politisk vilja att använda sin upparbetade förmåga för att påverka omvärlden. Sverige och våra politiker kom ner i startblocken 2015 och är möjligen på väg upp i färdigställning. Men nu gäller det att lämna startblocken och börja springa ikapp.

Under tiden kommer Officersförbundets medlemmar att utbilda, öva och leverera insatser med det vi har. Materiellt sett har det senaste tillskottet förbättrat förutsättningarna och det finns visst hopp om att vi kan bibehålla förmågan även efter 2020. Men vi kommer inte vara nöjda, ett antal kommer lämna Försvarsmakten i förtid, vakanserna blir fler och det kommer vara fortsatt svårt att fylla dagens utbildningsplatser och de tillkommande platserna om inte anställningsvillkoren och arbetssituationen blir bättre

Lars Fresker
Ordförande Officersförbundet

Fotnot: Mellanrubriker tillagda av oss.
Vill du se originalartikeln, följ länken till SvD. 
svd.se/lars-fresker-jas-utan-piloter-flyger-inte-alls >>