Hoppa till huvudinnehåll

OT 4/2020 Omhänderta den farligaste fienden först...

När detta skrivs så ser det ut som att försvarsuppgörelsen går om intet eller åtminstone skjuts framåt ytterligare i tiden. Tråkigt! Vi behöver en försvarsuppgörelse och vi behöver den NU. Dessutom behöver det vara en bred uppgörelse, helst mellan alla partier men åtminstone så bred att den inte faller ihop efter några år. Försvarsberedningens rapport har stakat ut vägen, nu är det dags att öppna plånboken.

Det är inte bara det militära försvaret som behöver satsas på utan även det civila försvaret. Hela totalförsvaret behöver återtas. Det får dock inte bli att det militära försvaret måste stå tillbaka nu på grund av pandemin. 

Totalförsvarsperspektivet behöver genomsyra fler politikområden och både funktionalitetskrav och leveranskrav för samhällsviktig verksamhet behöver tas fram så att inte sårbarheter byggs in i system och verksamheter. Det borde vara en skyldighet för kommuner och regioner att beakta totalförsvarets krav i sin verksamhet och att struktur för ansvar, ledning och samordning för civilt försvar inte skiljer sig nämnvärt från ansvar, ledning och samordning vid fredstida kriser.

Det är viktigt att människor runt om i landet kan känna sig trygga och säkra. Människors rätt till skydd och säkerhet ska vara självklar. Så är det inte alltid idag. Återigen behöver vi börja se över förutsättningarna för att utveckla och förbättra befolkningsskyddet.

Vi måste på nytt bygga upp det civila försvaret. Vi måste göra det eftersom även det militära försvaret behöver den trygghet som det civila försvaret ger. Arbetet måste gå snabbare än vad det gör idag. De som ska arbeta med det civila försvarets uppbyggnad måste få rätt förutsättningar för det – mer pengar men också tydliga krav på förväntningar och vad de ska klara av.

Vardagsberedskap och en god krisberedskap är en förutsättning för ett robust militärt och civilt försvar. Jag tror att i dessa pandemitider kan nog gemeneperson inse detta.

Sverige är sårbart när det gäller tillgången på läkemedel i kris och krig. Många läkemedel tillverkas utomlands, ofta inte ens i Europa. Ett helhetsperspektiv måste läggas på försörjningen av läkemedel i Sverige där hänsyn tas till många olika faktorer, inkl. lagerhållning, beredskap och sårbara flöden. Det måste bli ett ökat krav på regioner att lagerhålla läkemedel och sjukvårdsmateriel så att redundans finns. Det tycker jag att nuvarande pandemisituation verkligen belyser.

Om Sverige hamnar i en längre kris blir det svårt att försörja befolkningen med mat och bränsle. Ungefär hälften av den mat vi äter i Sverige är importerad. Stängs våra importvägar måste vi kunna ha en egen livsmedelsproduktion men idag saknar vårt land den beredskapen. Ordet självförsörjning förknippas av många som förlegat men faktum är att begreppet, vad man än kallar det, är dagsaktuellt.

Tidigare hade försvaret egna lager, slakterier och bageriplutoner men idag är det borta och försvaret får handla sin mat i affären, precis som alla andra.

Det är viktigt att det blir verkstad i alla led. Både det militära och det civila försvaret är beroende av varandra. Vi behöver ett totalförsvar.

Men här och nu så får vi med god militär strategi omhänderta den för stunden farligaste fienden-viruset.

Tvätta händerna och håll avstånd så får vi alla förhoppningsvis en trevlig sommar.

Stenkyrka Gotland 15 maj
Karl-Johan Boberg,
1:e vice ordförande