OT 3/2020 Det kommer en tid även efter Corona

Utöver inställda övningar, utbildningar, möten och nya arbetsrutiner, har krisen för Försvarsmakten och dess anställda inneburit att vårt samhällsstöttande uppdrag blivit oerhört tydligt för Sveriges befolkning, och något som många av er fått ägna er åt de senaste veckorna. Detta har ni gjort med stor professionalitet, för vilket jag på förbundets vägnar tackar er från djupet av mitt hjärta.

Precis som vid tidigare kriser, skogsbränderna 2018 som det i minnet färskaste exemplet, har det blivit tydligt vilken resurs Försvarsmakten utgör för samhället. Detta har också uppmärksammats stort i media och annorstädes. Mycket har vi kunnat läsa och se om de fantastiska insatserna i form av sjukvårdsresurser och annat stöd Försvarsmakten bidrar med. Men mycket uppmärksamhet har också ägnats det vi inte längre kan göra – nedlagda beredskapslager, skrotade fältsjukhus och den i princip helt och hållet avvecklade totalförsvarsberedskapen. För oss som verkar inom det försvars-och säkerhetspolitiska områdena är detta dessvärre inga nyheter, resten av samhället däremot verkar tagna på sängen.

Jag kan inte annat än att dra mig till minnes det gamla citatet numera tillskrivet Alf Henriksson, ursprungligen myntat av den engelske poeten Francis Quarles. Ständigt dock lika sorgligt träffsäkert: ”Gud och soldaten hedrar vi, när ofreden råder och de står oss bi. Men när fred råder och fyllda är faten, glömma vi Gud och föraktar soldaten".

Staten beslutar nu om stödåtgärder av en omfattning vi aldrig tidigare skådat. Vilka samhällsekonomiska konsekvenser Coronakrisen slutgiltigt kommer att föra med sig är ännu oöverblickbart, allt vi vet är att de kommer att vara enorma och att vi kommer att få leva med dessa konsekvenser under lång tid.

Vi vet av historien att just försvarsutgifterna är en tacksam budgetregulator för våra politiker. Det ligger dessvärre i farans riktning att så kan bli fallet även denna gång. Att utlovade satsningar uteblir eller skjuts på framtiden.

Sådana beslut skulle, särskilt sett i ljuset av nu pågående samhällskris, vara förödande. Vikten av beredskap för det oväntade och otänkbara torde nu vara än mer uppenbara – det går inte att åtgärda brister när det redan gått åt skogen. Vi måste dra lärdom av det inträffade. Kommande försvarsbeslut och politiska beslut kring vår säkerhet och beredskap måste alltid fattas utifrån att det värsta kan inträffa, inte utifrån en naiv bild av att det ”aldrig drabbar oss”. Den bilden torde för övrigt för alltid vara hänvisad till den historiska skräphögen efter de senaste månadernas händelser. Det kommer inte att duga att spara in på något så viktigt som det militära och civila försvaret, och det direkt efter att vi gått igenom den största samhällskrisen i modern tid.

I dag uppskattas våra insatser för samhället. Det blir upp till oss att se till att de inte glöms bort, när fred råder och fyllda är faten.

Stockholm 14 april 2020
Lars Fresker, Förbundsordförande