OT 2/2020 Tillväxt? Ja tack – men även i lönekuvertet

I dag ligger riksdagsarvodet på 68 400 kronor. En stridspilots ingångslön? Fortfarande 38 000. Tilläggas kan att Försvarsmakten för en tid sedan även avsåg att sänka denna ingångslön, något man till sist avstod ifrån efter högljudda protester från inte minst Officersförbundet.

Stridspiloterna är måhända en unik kompetens, men unika kompetenser finns det gott om inom de militära yrkena. I själva verket besitter man som militär, från menig till general/amiral, en unik och för samhället oerhört viktig kompetens – förmågan till väpnad strid, att om det värsta skulle inträffa kunna bidra till det militära försvaret av vårt land. En förmåga som vi alla medlemmar i Officersförbundet och del av Officersprofessionen dagligen utvecklar genom utbildning, träning, övning, insatser och forskning. Att denna kärnkompetens i dag inte värdesätts högre är skamligt.

Löneläget och löneutvecklingen för militär personal som kollektiv är i dag på tok för lågt för att bidra till att attrahera, rekrytera och behålla duktiga militärer. Att lyckas med detta är dock en absolut förutsättning för att kunna göra verklighet av försvarets tillväxt. Försvarsmakten hävdar dock att lönen inte är och inte ska vara en avgörande faktor för att söka sig till de militära yrkena. Men när saker och ting ställs på sin yttersta spets, så verkar man ändå beredd att inse faktum. När Flygvapnet nyligen stod inför risken att mista en stor mängd militära flygstridsledare till den civila marknaden höjdes ingångslönerna till detta specialiserade militära yrke med flera tusentals kronor. Detta för att ha en chans att konkurrera med den civila delen av flygledarverksamheten.

Tyvärr är sjukdomsinsikten låg och panikåtgärder som denna kommer med stor sannolikhet att bli vanligare om man fortsätter att sticka huvudet i sanden och låtsas om att löneläget inte har någon betydelse. Flygledarna borde därför vara en ögonöppnare för Försvarsmakten.

För det är inte enbart för de specialiserade militärerna som lönenivåerna fungerar mer avskräckande än rekryterande. Vari ligger till exempel incitamentet för en ung man eller kvinna att ta anställning som soldat eller sjöman när man får ett par tusen kronor mer i grundlön bakom kassan i butiken, som diskare på lunchrestaurangen eller genom att jobba på ett lager – utan krav på utbildning eller erfarenhet. Inte ens om de tar det som ett steg i sin utveckling till officer, premien för att utbilda sig till officer är en låg första lön följt av en låg löneutveckling.

I det budgetunderlag Försvarsmakten nyligen överlämnade till regeringen för budgetåret 2021 syns inga satsningar på den militära personalens löner och lönestruktur. De 325 miljoner Officersförbundet nu i snart tre års tid hävdat behövs för en rimlig uppjustering av löneläget lyser fortfarande med sin frånvaro. Behövs inte den unika förmågan till väpnad strid i Försvarsmakten?

En reell lönemässig uppvärdering av de militära yrkena är inte en fråga om våra medlemmars egenintresse. Det är i slutändan en fråga om möjligheten för Sverige att bedriva en trovärdig försvars- och säkerhetspolitik.

Stockholm 3 mars 2020
Lars Fresker, Förbundsordförande