Hoppa till huvudinnehåll

OT 8/2019 Våra krav är tydliga

Turerna kring vår försvarsmakts framtida finansiering verkar fortsätta.

Den 15 november överlämnade ÖB Försvarsmaktens analys av Försvarsberedningens rapport. Analysen, som pekade på en diskrepans i storleksordningen 60 miljarder kronor mellan vad beredningen vill ha och vad politiken vill betala för fram till år 2030, fick omgående kritik.Kritikerna menade att Försvarsmakten tecknat in delar som beredningen inte kommit fram till. Även Officersförbundet var kritiska, i den mening att Försvarsmakten inte heller denna gång lyft in de ekonomiska behov som finns för att justera den militära personalens löner.

En viktig aspekt att ta med sig i detta är dock att Försvarsmaktens analys inte är en färdig plan, det är ett försök att ge svar på en rad mer eller mindre tydliga frågeställningar. Ställer man otydliga frågor kan man inte räkna med glasklara svar. Kanske inte heller exakt de svar man hoppas på. Farhågan är dock stor att detta svar sedan kommer att vändas på ett enkelt sätt som ett uppdrag till Försvarsmakten att planera utifrån, och när ska då de överväganden som inte fick plats i svaret, t.ex. personalfrågorna, komma in?

Oaktat hur Försvarsmakten räknat och vad kritikerna säger så verkar det alltså som att turerna kring Försvarsmaktens finansiering fortsätter. Vi får vänta på klarhet kring vad ett kommande försvarsbeslut kommer att innebära för oss som ska verkställa det. Detta är beklagligt. Försvarsmaktens anställda behöver tydliga besked och Försvarsmakten behöver tydliga planeringsförutsättningar från den politiska nivån. Ytterligare ett underfinansierat försvarsbeslut kommer nog att vara droppen som får missnöjet att rinna över hos många militärt anställda. Som situationen är i dag, med stor personalbrist i ett läge där vi ska växla upp och växa, behöver vi någon form av arbetsro. Vi måste ge yrkesofficerskåren tid och förutsättningar för att reproducera sig själv så att vi får in fler kollegor - väl utbildade och med rätt kompetens. Men för att behålla dagens yrkesofficerare och vara attraktiv för intresserade behöver löner och villkor bli avsevärt bättre. 

Våra politiker måste också förstå att värnpliktiga inte är lösningen på alla personalproblem. Värnpliktskullarna är viktiga för volymen, och inte minst som rekryteringsbas. Men behovet av kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän kommer att bestå, på vissa håll kanske även öka om vi ska upprätthålla en trovärdig tröskeleffekt och beredskap i dagens snabbrörliga säkerhetspolitiska läge. Men för att lyckas med det behöver löner och villkor för GSS definitivt bli bättre. Dessutom måste Försvarsmakten och regeringen verkligen överväga att tillsvidareanställa sina gruppbefäl, soldater och sjömän.

De krångliga frågeställningarna från politiken inför Försvarsmaktens analys förtar dock inte försvarsmaktsledningens ansvar att påtala vissa grundförutsättningar för att lyckas. Här utgör personalen den utan konkurrens viktigaste komponenten. Man borde alltså med tydlighet ha tagit upp problematiken med att rekrytera och behålla sin personal, och då fått med vikten av att vara en attraktiv arbetsgivare - inte minst behovet att avdela medel för att kunna lönesätta den militära personalen på ett rimligt sätt.

Officersförbundets krav är tydligt – drygt 325 miljoner om året behövs för att justera den militära personalens löner till rimliga nivåer. I sin analys menar vi att Försvarsmakten borde ha påtalat ett sammantaget behov om minst två miljarder för att kunna omhänderta lönestrukturen för den militära personalen. Nästa år går vi in i en ny avtalsrörelse. Då kommer vi att vara lika tydliga. Lönen är måhända inte anledningen till att vi sökte oss till Försvarsmakten. Men den är definitivt en anledning till att många har lämnat.

Stockholm 29 november 2019
Lars Fresker, Förbundsordförande