OT 7/2019 Tuff tillväxt väntar

En till synes enig Försvarsberedning splittrades i våras på mållinjen. De partier som kanske egentligen var de främsta förespråkarna av rapportens innehåll hoppade av, då regeringen inte ville garantera finansieringen av förslagen. Detta följdes av en finansminister som gick ut och pratade om ”andra samhälleliga behov” i sann Fredrik Reinfeldtsk anda (vi minns alla det famösa uttalandet om ”försvaret som ett särintresse”). Och sedan, uppdraget från regeringen till Försvarsmakten att ta fram ett beräkningsunderlag. Men då utifrån en rad ekonomiska alternativ lägre än beredningens föreslagna. Och detta bara kort innan regeringen tillsammans med samarbetspartierna Liberalerna och Centern ändå kom fram till att Försvarsberedningens anslagsökning trots allt var den som skulle gälla. Trodde vi. För snart kom det fram att överenskommet försvarsanslag inte var uppräknat och värdesäkrat, det vill säga värt mindre än vad beredningen föreslog. Snurrigt? Det är du inte ensam om att tycka.

I oktober bad Försvarsmakten, helt berättigat, om ett förtydligande från regeringen. Vilka summor ska man egentligen utgå ifrån? Frågan är om de fick något svar. För än så länge verkar det stå skrivet i stjärnorna exakt vilka tillskott Försvarsmakten kan räkna med de kommande åren, trots den förment politiska enigheten kring Försvarsberedningens slutsatser.

Att denna osäkerhet tillåts fortgå är allvarligt. Försvarsberedningens slutrapport är väl genomarbetad och Officersförbundet står i stort bakom de slutsatser beredningen drar. Men, det som föreslås i beredningen är ett lägstavärde, inte ett tak. Att genom ekonomiska fulkalkyler nagga på de överenskomna tillskotten riskerar torpedera hela korthuset.

Om finansieringen fullt ut fullföljs (låt oss ändå hoppas att våra politiker tar sitt förnuft till fånga) är det naturligtvis mycket positivt. Men vi ska inte hymla. Att tillväxa i den takt och omfattning som föreslås kommer att bli tufft. Med rådande personalsituation kommer det att innebära oerhört hårt jobb de kommande åren, möjligen alltför hårt. Men med målet att öka, att bygga upp och att återta det vi förlorat, tror jag ändå att många av oss är beredda att sätta in den där extra växeln.

Men visar det sig att satsningarna inte fullföljs, att vi får jobba hårdare, men ändå inte ges möjlighet att nå dit vi bör komma, då tror jag missnöjet kommer att bli alltför stort. Det blir ju nämligen på er som de uteblivna satsningarna kommer att slå igenom. I form av nödvändig materiel som inte tillförs, övningar som inte genomförs och, tyvärr mest troligt, en skälig lönesättning och löneutveckling som fortsatt uteblir.

Så, mitt budskap till våra försvarspolitiker är följande: Med Försvarsberedningen lyckades ni enas om något bra. Se nu till att fullfölja detta hela vägen. Allt annat är ett svek mot alla de män och kvinnor som förklarat sig villiga att offra sina liv för skyddet av vår demokrati. Svik dem inte. Och glöm inte bort att de behöver en adekvat lön för sitt arbete, vilket inte finns med i nuvarande förslag.

Stockholm, 6 november
Lars Fresker, Förbundsordförande