Tillväxt - men hur?

Försvarsmakten ska växa. Vi ska bli större, starkare och vi ska bli farligare för fienden. Detta är något som få i dag aktiva militärer varit med om, en växande försvarsmakt. I vår värld är det i det närmaste historiskt.

Efter oändliga och för en utomstående närmast bisarra politiska turer, enades till sist regeringspartierna, Centern och Liberalerna om att tillföra de pengar som krävs för att Försvarsberedningens målsättning med Försvarsmakten ska kunna realiseras i nästkommande försvarsbeslut (även om det nu framkommit att man med diverse finansiellt trixande ändå verkar glida på målet).

Detta är naturligtvis mycket glädjande för alla oss som arbetar inom Försvarsmakten. Men, det innebär också att vi kommande år ställs för oerhört stora utmaningar, möjligen för stora.

Redan i dagens organisation, freds- såväl som krigsorganisationen, gapar stora hål i personalleden. En i dag oerhört ansträngd verksamhet kommer de närmaste åren att belastas än hårdare.

Ett exempel på läget kan du läsa om i detta nummer (OT 6/2019), tidningens förbandsbesök på Ing 2. Där är det tomt på 50 av 250 rader. I dagens organisation. Och även där ska man tillväxa.

Ska denna tillväxt bli verklighet kommer det att krävas mycket av oss militärer. Det är nu oerhört viktigt att både försvarsmaktsledning och politiska beslutsfattare inser att utan betydligt mer kraftfulla satsningar på personalfrågan kommer vi inte att nå den tillväxt vi nu siktar på.

Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas. Personalläget inom Försvarsmakten är inte en ”utmaning”, som det så ofta formuleras från såväl politik som myndighetsledning. Personalläget är i kris. Detta är den stora ödesfrågan. Allt står och faller med hur väl vi lyckas personalförsörja organisationen, för utan människor – inget försvar!

Den höjning av lägstalön för officerare och GSS som nu skett är naturligtvis mycket positiv och ett steg i rätt riktning. Allt som ökar attraktiviteten och intresset för att söka sig till de militära yrkena är bra, vi måste bli fler kollegor för att klara det som ligger framför oss.

Men det räcker inte med att bara knuffa upp lägstalönerna i ett system, om det samtidigt inte görs något ordentligt åt resten av lönestrukturen. I dag känner sig många medlemmar med ett par års erfarenhet ikappsprungna lönemässigt av nyanställda kollegor. Jag förstår frustrationen. Om man inte upplever att erfarenhet lönar sig, varför ska man då fortsätta streta på? Problemet med uteblivna följdjusteringar och en relevant lönespridning måste tas om hand i kommande lönearbete.

Från Officersförbundets sida kommer detta att vara en högprioriterad fråga, inte minst i den avtalsrörelse som väntar nästa år. Vi har bedömt att en riktad lönesatsning om minst 325 miljoner kronor, utöver Rals, behövs för att löneläget för såväl nyanställda som för dem med ett par års erfarenhet skall kunna justeras till rimliga nivåer. Detta skulle även räcka till en nödvändig justering av chefslönerna inom Försvarsmakten. Hittills har vi inte sett de pengarna. Men nu börjar det bli dags för Försvarsmakten att inse att om det ska bli någon tillväxt, då behöver den tillväxten även synas i våra medlemmars lönekuvert.

Stockholm 9 oktober
Lars Fresker, förbundsordförande