OT 1/2019: Blir 2019 året då personalfrågan tas på allvar?

Visserligen lyftes försvarets personalbrist av media under Rikskonferensen och såväl ÖB som försvarsministern fick svara på journalisters frågor om rekryteringsbehov och låga löner för den militära personalen. Men man märker att det är frågor som skaver. Det borde det inte vara. Personalförsörjningsfrågan måste vara allom närvarande och den som tydligast lyfts fram när vi talar om försvarets framtid och den ökade operativa effekten.

Behov av åtgärder

Vi vet alla att det inte finns någon patentlösning för att komma tillrätta med nuvarande och kommande personalbrist, men de allra flesta inser att bättre löner och villkor är en mycket viktig pusselbit om Försvarsmakten ska lyckas med sin rekrytering och bemanning framgent. Särskilt sett mot de satsningar vi ser inom andra områden. Låt oss nu hoppas att 2019 blir året då såväl den politiska ledningen som Försvarsmaktens ledning inser detta och på allvar tar tag i frågan. Vi i förbundsstyrelsen kommer fortsatt vara tydliga med behovet av åtgärder. Du kan bidra genom att vara tydlig med dina förväntningar när du träffar arbetsgivarföreträdare för Försvarsmakten, politiker, mig eller andra förtroendevalda i förbundsstyrelsen eller föreningsstyrelsen.

En annan stötesten med direkt bäring på dagens personal-försörjning är officersutbildningen. Hur ska vi utbilda officerare som är direkt gripbara i verksamheten efter examen, men samtidigt har den teoretiska basen att stå på för en fortsatt karriär och utvecklande av officersprofessionen? Jag ser i grunden inget motsatsförhållande mellan det akademiska och det operativt praktiska – morgondagens officerare måste vara spetsiga på bägge områden och det ena förutsätter i förlängningen det andra. Därför är det viktigt att öka professionens inflytande över den akademiska utbildningen. Det gör vi genom att långsiktigt stå fast vid den valda modellen så att vi efterhand kan bemanna Försvarshögskolan och Försvarsmaktens egna skolor där så krävs med akademiskt skolade och disputerade officerare. Deras uppgift är att med bibehållen akademisk spets utveckla utbildningen i enlighet med professionens krav.

Officerare utgör kärnan

Vi måste också vara vaksamma på att de enorma utmaningar Försvarsmakten står inför, avseende personalförsörjning och rekrytering, inte går ut över din och våra kommande kollegors utbildning och möjlighet att ta sig an uppgifterna med de kunskaper och färdigheter som krävs. Alla försök till att gena i kurvorna avseende utbildning och kompetenskrav måste mycket noga bevakas, annars riskerar vi att hamna väldigt fel. Detta ser jag som oerhört viktigt för vår möjlighet att utöva och utveckla officersprofessionen. Kvalitetssäkring av utbildningen till yrkes- och reservofficer är i det perspektivet central. Vi är inte motståndare till att tänka nytt men det får aldrig gå ut över kvaliteten. Vi måste alltid tänka att våra yrkes- och reservofficerare utgör den långsiktiga kärnan i det militära försvaret. I slutändan handlar det helt enkelt om trovärdighet i ambitionen att öka den svenska försvarsförmågan. Det låter sig nämligen inte göras utan välutbildad, välmotiverad – och välavlönad – militär personal.

Stockholm, 24 januari 2019
Lars Fresker, Förbundsordförande