OT 5/2017: Riskabelt övertryck pressar Försvarsmakten

Utöver införskaffande av välbehövlig och eftersatt materiel skall de nya friska pengarna användas till bland annat ökad förbands-verksamhet, övnings-verksamhet och beredskap samt en utökning av antalet soldater som skall grundutbildas. Allt detta kan man bara ge tummen upp för!

Det aviseras även utökat antal platser på officersutbildningen vilket är i grevens tid med tanke på den låga rekrytering som varit och de stora pensionsavgångar som väntar, och att ett av de allra allvarligaste och svårlagade felen i Försvarsmakten just nu är officersbristen. Nu gäller det också att fylla dessa platser då det på många håll för närvarande går tungt med för få officerare i förhållande till den verksamhet
dessa skall leda.

Aurora-yra i höst

Men behöver inte se längre fram än kommande höst för att förstå problemet. Mitt i Aurorayran som råder ute på förbanden gör sig bristen på personal i allmänhet och på officerare i synnerhet påmind. Utöver att vi är inklämda i en allt för slimmad och feldimensionerad organisation i förhållande till den politiska beställningen är den organisationen dessutom på många håll föremål för besvärande vakanser och sjukskrivningar.

Medarbetare rapporterar att de uppfattar sitt läge som överfullt redan innan försvarsmaktsövningen ens rullat igång. Somliga officerare sitter redan till vardags på två eller fler stolar, inte sällan beroende på sjukskrivna kollegor.

Incidentberedskap, GU, insatta bataljoner, deltagande i en mängd övriga övningar med egna förberedelser och genomföranden både inom och utanför rikets gränser, ledighetsuttag, högvakt, Rals, medarbetarsamtal, högt ställda produktionsmål och implementering av nytt arbetstidsavtal är bara några exempel på sådant som skall ske före, under och efter själva Aurora.

Vad ska strykas?

Hur länge orkar vi hålla ett sådant tempo? Var finns andrummet och tiden för reflektion när för få skall göra för mycket? När skall man hinna leda, planera och se framåt? Det blir till slut ohållbart. Verksamheten måste medge återhämtning, utvärdering, reflektion samt uttag av ledighet.

”Jamen prioritera! Stryk verksamhet!” tänker kanske vän av ordning. Men så enkelt är det tyvärr inte. Vad tusan skall strykas? Övningar som gör oss bättre samövade? Övningar som tillgodoser politikens krav på samarbete med andra länder? Ralsen? GU? Nä, just det. Varje verksamhet är var och en lika prioriterad på sitt sätt, och mitt i det sitter lojala anställda och försöker vända ut och in på både sig själv och sin personal för att få det att gå ihop. Ett evigt pusslande med personal, arbetstid och ledighet mitt i denna tornado av verksamhet.

Vår senaste medlemsundersökning visar att sex av tio officerare under förra året en eller flera gånger övervägt att lämna försvaret. De med hemma-varande barn överväger i högre grad än andra att lämna. Det är med nuvarande tryck en stor påverkan på familjesituationen med mycket tid hemifrån och en obalans mellan arbetet och fritiden.
I nuvarande läge har vi inte råd att tappa en endaste själ. Finns det något som borde genomsyra alla beslut just nu är det att behålla befintlig militär personal.

Slutligen vill jag uppmana alla anställda och medlemmar, med tanke på läget, att tänka på säkerheten under den kommande Aurora- övningen. Jag tror vi alla ser Aurora som en  synnerligen behövd första chans att få se hur långt vi nått efter den strategiska time-outen, men kom ihåg att alltid sätta säkerheten främst.

Vi ses på övningen!

Luleå, 24 augusti 2017
Maria von Below, andre vice ordförande