OT 8/2016: Operativ effekt kräver resurser
Inte tid för någon pseudodiskussion om plikt eller frivillighet, NATO eller inte, Försvarsberedning nu eller sen. Politiken kan inte fortsätta gömma sig bakom övergripande diskussioner – om än rörande viktiga och avgörande frågor – nu är det på riktigt!
Debatten om svensk försvars- och säkerhetspolitik måste fokusera på det som skapar operativ effekt här och nu.
Personalförsörjning i fokus
Personalförsörjning av militära organisationer har historiskt alltid stått i fokus och varit en avgörande faktor för att nå de mål som satts upp. Idag är inget undantag men frågan har särskilt satts i fokus efter att utredningen ”En robust personalförsörjning av det militära försvaret” presenterats.
Officersförbundet delar i huvudsak utredningens bedömningar och förslag eftersom det behövs för Sveriges försvarsberedskap, inte minst på lång sikt. Omvärldsläget och svårigheterna att helt på frivillig väg personalförsörja Försvarsmaktens krigsförband är för närvarande problematiska.
Inte vidtagit tillräckliga åtgärder
Officersförbundet är dock av uppfattningen att vare sig Försvarsmakten eller statsmakterna har vidtagit tillräckliga åtgärder för att övergången till en frivillig personalförsörjning skulle få framgång.
Kostnaderna för att genomföra reformen var tidigt kända men vare sig Försvarsmakten eller statsmakterna vidtog adekvata åtgärder. Den politiska ledningen har inte allokerat tillräckliga ekonomiska medel eller vidtagit relevanta åtgärder inom andra politikområden för att stötta reformen och Försvarsmakten har hela tiden underskattat vilka kostnader man måste lägga på personalen för att de ska attraheras till Försvarsmakten och stanna kvar i sin anställning.
Enkla jämförelser visar att Försvarsmakten lägger en avsevärt mindre del av sitt tillgängliga anslag på sin personal i förhållande till andra jämförbara länder med en frivillig personalförsörjning.
Ökad tillgänglighet här och nu
Vill man snabbt öka den operativa effekten genom insatser på personalområdet så är modellen som gäller att öka antalet kontinuerligt tjänstgörande soldater och sjömän (GSS/K). Målbilden för Försvarsmakten just nu är att det ska finnas 6 600 GSS/K. Den är i dagsläget inte uppfylld, framförallt pga att det saknas pengar för att fylla upp till målet. Skulle man tillföra ekonomiska medel så att Försvarsmakten snabbt skulle kunna fylla upp den så skulle det definitivt öka vår operativa förmåga.
Med den hotbild som föreligger är det ökad tillgänglighet här och nu som ger operativ effekt. Frågan är om det finns något troligt scenario där den begränsade styrketillväxt och uthållighet som Sverige förfogar över är relevant. Och historien har visat att politiken saknat modet att fatta korrekta försvarsrelaterade beslut i rätt tid tidigare, så varför tro att man lyckas med det nu! Kontinuerligt tjänstgörande ger handlingsfrihet och skapar politisk möjlighet att agera.
Personalen är Försvarsmaktens viktigaste resurs
Risken är dock utifrån den nu liggande personalförsörjningsutredningen och de förslag som finns där att Försvarsmakten tvingas minska antalet GSS/K för att hålla sig inom nu angiven ekonomiska ram - vilket vore direkt kontraproduktivt! Tvärtom borde devisen - Personalen är Försvarsmaktens viktigaste resurs - få genomslag i verkligheten.
Alla, såväl politiker som Försvarsmaktens ledning måste inse att välövade och engagerade medarbetare med rätt kompetens utgör den avgörande skillnaden i varje lands försvar.
Vill man ha det måste man också vara beredda att satsa ekonomiska resurser, inte bara för att locka till sig de mest lämpade utan för att ha en numerär som motsvarar de reella kraven på tillgänglighet och beredskap.
Dessutom talar all erfarenhet för att förändringar i personalförsörjningen oaktat vad alltid blir mer kostsamma än vad man tror.
Återigen så blir slutsatsen den vi kunnat dra många gånger tidigare – det är dyrt att vara fattig. Det finns bara en väg framåt för Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska behov och det är att sammantaget substantiellt öka försvarsanslaget redan till 2018.