OT 6/2016: En delseger i striden mot försämrade villkor

På det övergripande planet har läget varit svårt en längre tid. Försvarsmakten – samt även Arbetsgivarverket på central nivå – har haft
som enda punkt på sin agenda att försämra medarbetarnas villkor och minska ersättningarna. Det ökande missbruket av insatsarbetstid och de nu tillbakatagna uppsägningarna av två kollektivavtal torde i nuläget vara allmän kunskap. Vi som fackförbund har varit tvungna att mobilisera all kraft och alla medlemmar för att försöka stoppa trenden.

Många reaktioner
Då är det väldigt upplyftande att se alla de reaktioner ni medlemmar har kommit med. På Facebook, Twitter och via telefoner. Fredagen när Försvarsmakten sa upp ÖVA- och rörlighetsavtalet är den dag under mina femton år som ordförande som flest medlemmar hört av sig direkt till mig. I korridorerna ute på våra förband har även våra lokala företrädare fått några kritiska frågor, men sedermera också mycket stöd. 

Den militära personalen, som normalt knutit näven i fickan och löst uppgiften trots elak bismak i munnen, har nu ställt sig upp och både offentligen och internt sagt sin mening. Det är glädjande och det verkar ha fått effekt.

Försvarsmakten drog tillbaka sin uppsägning av två av våra viktiga kollektivavtal och synes ha tagit intryck av alla reaktioner från er och
oss som förbund. Slutligen tog myndigheten tillbaka uppsägningen, efter att förbundet lyft in frågan i den pågående statliga avtalsrörelsen.
Fast jag kan inte säga att kampen är över. Däremot har vi undvikit att förlora den första striden. Nu gäller det att vi inte ger tappt.

Läser man Annika Nordgren-Christensens utredning går det att ana förtäckt, eller direkt, kritik mot flera av Försvarsmaktens slutsatser,
inte minst myndighetens slutsats att de lägsta lönerna på svensk arbetsmarknad räcker för att locka och motivera en svensk soldat. 

Sedan har jag allvarliga farhågor rörande hur plikten och eventuella incitament ska finansieras, en uppenbar konkurrenssituation riskeras mellan anställda och värnpliktiga. Att ta ansvar för tagna beslut och skjuta till behövda pengar är ingen svensk politisk paradgren.

The end of the beginning
Det finns många krafter utanför grindarna som har sett problemet, men nu gäller det att få dem att agera. Där är vi inte hemma än, men vi
har visat att det är möjligt att påverka läget. Upplyft av engagemanget hos er medlemmar tillåter jag mig att grandiost avsluta med lite Churchill: ”This is not the end. It is not even the beginning of the end, but it is, perhaps, the end of the beginning.”

Nåja, den som lever får se. Oavsett hur framtiden blir: Tack för ert engagemang i denna rond av matchen! Vi lär få gå ett antal ronder till.

LARS FRESKER, FÖRBUNDSORDFÖRANDE
STOCKHOLM, 1 OKTOBER 2016