OT 8/2015: Personalen måste få kosta!
En fråga som varit i fokus för mig den senaste tiden är rekryteringen till försvaret och problemen att behålla de nyrekryterade. Frågan har hamnat i fokus dels på grund av medias intresse men också för att många anställda, eller de som är på väg att bli anställda, hört av sig och förundrats över hur de hanteras av försvaret.
Ingen av de specialistofficersutbildningar som genomförts sedan starten har varit fyllda, varken antalsmässigt eller med de inriktningar som efterfrågats. Inte heller till Officersprogrammet (OP) har rekryteringen lyckats. OP 2015-18 hade målet att 150 officerare skulle examineras 2018.
När jag besökte Militärhögskolan Karlberg för några veckor sedan var det 116 elever som gick OP 2015-18. Då ska också beaktas att samtliga lämpliga sökanden antogs till denna utbildning. Lägg till det att sedan den treåriga utbildningen för officerare infördes har kadetter från sex kurser examinerats. 27 procent av dem tjänstgör idag inte i Försvarsmakten!
Krafttag för rekrytering
För att möta de stora pensionsavgångarna vi har framför oss de närmaste åren behöver också rekryteringen öka. Till det ska vi på officerssidan lägga ett relativt stort behov av rekrytering av tidvistjänstgörande officerare för att möta organisationens stora behov. Idag är drygt hälften av de befattningarna där det ska finnas tidvistjänstgörande officerare vakanta. Då inser vi att det snabbt måste tas krafttag för att öka rekryteringen och att göra Försvarsmakten till en attraktiv arbetsgivare som förmår behålla sin personal.
Det har tagits ett antal initiativ från politiskt håll för att komma tillrätta med problemen med personalförsörjningen. Men varje gång som förslagen redovisas och de kostar pengar kastas de i byrålådan och pliktdiskussionen plockas fram. Lösningen för en hållbar personalförsörjning heter inte plikt utan handlar om att göra verksamheten intressant och stimulerande och villkoren konkurrenskraftiga. Detta oavsett vilken personalkategori vi pratar om.
Viktigt med förtroende
Plikten får inte heller bli ett alternativ till dålig personalhantering. Försvarsmakten borde vid varje personalrelaterat beslut som tas regelmässigt göra en avvägning mellan vikten av beslutet relativt den känsla det väcker hos den berörda. Förtroendet mellan medarbetare och ledningen ökar inte av beslut som inte uppfattas relevanta oavsett om det handlar om utebliven löneökning eller mer fundamentala ingrepp i medlemmarnas grundläggande vardag.
Sverige sticker ut
Försvarsmakten måste inse att de måste vara attraktiva med intressanta arbetsuppgifter, rimlig arbetsbelastning och goda anställningsvillkor. Plikt får inte bli den snåles lösning på alla problem. Personalen måste få kosta.
Idag sticker Sverige ut bland jämförbara länder med att satsa enbart cirka 30 procent av det totala försvarsanslaget på personal. Andra jämförbara länder ligger runt 50 procent. Att det också både officiellt och inofficiellt framförs krav på att vi måste spara på personalen och dess villkor känns därför som dubbelfel.
Försvarsmakten borde istället tillsätta en partsgemensam framtidskommission för att snarast ta fram vilka åtgärder dagens medarbetare ser framför sig för att Försvarsmakten skall återfå rekryteringskraften. Det går inte fortsätta på dagens väg om Försvarsmakten vill vara med i framtiden och konkurrera om de unga som står i begrepp att äntra arbetsmarknaden. Att som nu sker smygvägen istället försämra villkoren för dem som tjänstgör, exempelvis genom att omtolka ingångna avtal såsom insatsarbetstid, är så kontraproduktivt som något kan bli.
Kampen går vidare!
Med förhoppningar om en stärkande julledighet,
STOCKHOLM, 8 DECEMBER 2015 LARS FRESKER, FÖRBUNDSORDFÖRANDE