OT 6/2015: Sluta tala om personalen – börja agera

Inledningsvis vill jag rikta ett stort tack till Sverker Göranson för det arbete som han lagt ner under sin tid som ÖB. Det är inte för att han på något sätt inte tagit sitt ansvar som man kan konstatera att Micael Bydén står inför stora utmaningar. Tvärtom.

Sverker Göranson har burit Försvarsmakten genom en mycket kritisk tid och sett till att vi i Sverige har en försvarsdebatt som faktiskt handlar om vad försvaret ska kunna och om säkerhetsläget i vår omvärld. Men utmaningen är inte över och problemen är inte lösta.

Det senaste försvarsbeslutet finansierade försvaret endast till hälften, samtidigt fortsätter läget i omvärlden att försämras.

Personalen enbart en kostnad?

I det läge som Försvarsmakten befinner sig är det extra viktigt med en ÖB som har förmågan att göra myndigheten attraktiv som arbetsgivare när, bland annat, rekryteringen till officersyrket sviktar. Försvarsmakten lyckades i år inte fylla samtliga 150 platser på den officersutbildning som drog igång efter sommaren. Endast 118 kadetter går just nu på Officersprogrammet 2015–18.

Då känns det bra att ÖB i sitt första framträdande lyfter fram personalförsörjningen som den största utmaningen. Men samtidigt visar det på ett systemfel att landets ÖB ska behöva prioritera den frågan för att något ska hända.

Det borde stå klart för alla och borde ha gjort så en tid men tyvärr har det inte varit fallet, varken inom organisationen eller bland politikerna. Tyvärr ses inte personalen som den viktigaste resursen utan enbart som en kostnad. Jag brukar då konstatera att Sverige, bland jämförbara länder med liknande personalförsörjning, är det land där personalkostnaderna har lägst andel av de totala kostnaderna för försvaret.

Pliktutredningen avgörande

Vi har under lång tid, från att pliktens vara eller inte vara började ifrågasättas och i och med införandet av ett flerbefälssystem, fört fram att det måste skapas en strukturerad ordning som långsiktigt säkerställer att personalförsörjningen fungerar.

Den tidigare regeringen avskaffade värnplikten utan att ett genomtänkt system och villkor för att behålla och locka soldater var på plats. Därför borde politikerna efterhand ha gjort de justeringar som verkligheten har krävt.

Tyvärr så verkar de flesta nu sätta sitt hopp till att plikten, i vilken form den nu ska komma tillbaka, ska laga både verkliga problem och skapade problem som kunnat lösas på mycket bättre sätt om viljan funnits för att ta fram goda villkor för de anställda. Det utgångsläget gör att den kommande pliktutredningen blir en avgörande framtidsfråga för alla oss i försvaret.

Pensionsåldern knäckfråga

Frågan om ett nytt pensionsavtal ligger i skrivande stund kvar som en våt filt över hösten. Under sommaren kom Saco-S och Seko överens om en ramöverenskommelse om nytt pensionsavtal. Det som fanns på bordet när de tecknade den var inte tillräckligt för att vi inom OFR (Offentliganställdas Förhandlingsråd) skulle kunna skriva under den. 

Vi hade kommit en bit i förhandlingarna och tagit en del steg i rätt riktning. Men inte tillräckligt för att nå dit vi vill. Vi vill nämligen se ett tjänstepensionsavtal som ger alla medarbetare en bra pension, samt gör staten till en attraktiv arbetsgivare som kan rekrytera kompetent personal och som verkar för ett hållbart arbetsliv.

En av förbundets stora knäckfrågor är naturligtvis pensionsåldern för våra unga kollegor. Vi måste säkerställa att ett nytt pensionsavtal ger oss parter möjlighet att möta framtidens utveckling och krav på ett balanserat sätt ur såväl verksamhetens som individens perspektiv. Det måste finnas en respekt för yrkets särart. 

STOCKHOLM 21 SEPTEMBER 2015
LARS FRESKER, FÖRBUNDSORDFÖRANDE