OT 2/2015: Många synder ska synas innan 2016

De flesta jag träffar accepterar att vi lever i en föränderlig värld och att det ständigt kommer nya förändringar men ställer sig den relevanta frågan, varför vi åtminstone inte kan inta en organisation innan vi börjar omorganiserar oss igen.

Helt klart är att nuvarande organisation eller FMOrg18 inte fungerar fullt ut för att skapa krigsförband och öka den operativa förmågan. Det är gamla synder, bristande analys, tidspress och kortsiktiga politiska beslut som satt oss i den sitsen. Försvarsberedningen föreslog i sin rapport en väg ut ur detta. De vill ha en fastställd organisation från 1 januari 2016, tydligt veta respektive förbands status den 1 januari 2016, i form av krigsduglighet (KDU), samt kunna se en plan för hur KDU kan och ska förbättras år från år.

Startläge

Jag kan sympatisera med behovet att inta ett startläge. Men varför inte, för en gångs skull, genomföra den grundligt och med större precision och se till att organisationen svarar upp mot det den ska lösa. 1 januari 2016 är snart och det är många gamla synder som ska rättas till och en hel del nya förslag som ska införas.

Viktigt för acceptansen och tilltron till Försvarsmaktens ledning är att det tydligt klaras ut varför denna nya organisation ska intas och vad den ska svara upp mot samt vilket nästa steg är i processen. Lika viktigt är det att förklara för politikerna att startläget 2016 innebär en högst varierande krigsduglighet på krigsförbanden, att det finns många detaljer som påverkar hur krigsduglighet och operativ förmåga kan ökas samt att mätvärdet KDU inte säger allt om Försvarsmaktens förmåga. Försvarsmakten ska inte bara vara krigsduglig den ska också fungera som förvaltningsmyndighet och arbetsgivare, något som till exempel är särskilt viktigt i och med den nya grundutbildningen och hur den organiseras.

En ny organisation är naturligtvis viktigt för oss som yrkes- och fackförbund att följa och påverka. Dels genom våra föreningar som med sin kunnighet om vilka krav den dagliga verksamheten ställer på organisationen har mycket att tillföra, dels centralt genom att se till att den är försörjningsbar och i balans på ett övergripande plan.

Tydligt underlag

Så långt jag sett ökar tydligheten om vilka personella resurser Försvarsmakten verkligen disponerar och vilka som endast finns på papperet. Genom ett tydligt underlag så kan Försvarsmakten och vi tydliggöra för politiken vilka prioriteringar som krävs. Jag tror inte våra politiker, trots Försvarsmaktens underlag, förstår bristerna i nuvarande försvar. För att tala med ett språk som finansministrar förstår: Här finns inte ens tomma lador. De flesta ladorna är redan nedlagda.

När det läcker till media från förhandlingarna inom regeringen kring försvarsanslaget är det svårt att inte ta sig för pannan. Försvarsmaktens underlag om minst fyra miljarder är inget förhandlingsbud som går att schackra kring. Det är ett absolut minimibelopp uträknat av en myndighet. Den egentliga krävda summan är flera miljarder högre. Det är storleken på det extra påslaget som jag skulle önska att förhandlingarna rörde sig kring.

Oroväckande utveckling

Vidare kunde man önska att vår utrikes- och försvarspolitik bättre hängde ihop. Det är för mig svårt att förstå hur Sverige kan stödja det andra "fredsavtalet" i Minsk. Det synes – om det går i lås – belöna territoriell aggression och ge Ryssland möjlighet att behålla ockuperade delar, samt att dra sig ur Ukraina för att reorganisera sina stridskrafter. Scenariot liknar Georgien, fast värre. Den ryska krigsmakten kan sedan välja att gå mot ett nytt område om ett till två år – kanske ett område närmre än vi tror.

Vi har en utrikespolitik som till del underlättar Rysslands militära strategi och en försvarspolitik som inte verkar vilja bidra till att öka kostnaden för militär äventyrslystnad i vår del av världen.

Jag har sedan starten på min militära karriär sällan sett en mer oroväckande utveckling. Utveckling går dessbättre att påverka. I alla fall för det svenska försvarets del. Den styrs av politisk vilja och förmåga. Vi får hoppas att riksdagen kan klara av att uppbåda detta.

Stockholm 23 februari

Lars Fresker, förbundsordförande