OT 7/2014: Dags för borgfred i försvarsfrågan

Salestrand måste sägas ha varit såväl tydlig som ärlig med försvarets behov gentemot politikerna under sin tid i Försvarsmaktens ledning. Hultqvist har motarbetat föregående regerings skönmålning, även om täckningen bakåt i det socialdemokratiska partiet för en mer robust försvarspolitik riskerar vara tunn.

Widman har engagerat sig i konkreta frågor och tydligt ställt krav på Försvarsmakten och utgjort något av en opposition i förra regeringen. Dessa tre, förhoppningsvis, vise män torde kunna utgöra en lyckosam trojka i en kritisk tid.

Väckarklocka

Jag tycker mig ana en förhoppning bland våra medlemmar om att detta kanske kan ge en nytändning inom försvarspolitiken. Kanske inte en förhoppning om verklig balans mellan uppgifter och resurser, en så rimlig och klok sak är våra medlemmar nog för luttrade för att verkligen tro på. Men förhoppningar finns, i första hand om en ärlig beskrivning av helheten och långsiktigt en lösning på i alla fall några av försvarets många problem.

Vill regeringen förhindra att förtroendet för försvarspolitiken faller ytterligare bland försvarsmaktens personal gäller det att ta till vara den möjlighet som de tre vise männen utgör.  Men de måste få något att jobba med.

Strax efter att trojkan kommit på plats dundrar så undervattenskränkningen i Stockholms skärgård in som en påhälsning från det säkerhetspolitiska läge vi levt i under en tid. Massmedia rapporterar dygnet runt om marinens förehavanden. Kanske kan det vara denna händelse som faktiskt får den svenska allmänheten att inse vad som redan skett i vår omvärld.

Tid för handling!

Men, efter tre dagars intensiv operation får vår finansminister Magdalena Andersson frågan i SVT:s Agenda om detta påverkar budgeten, svaret blir: Vi måste ta hänsyn till om det säkerhetspolitiska läget förändras. Då får man göra en ny analys.

Låt mig upprepa: OM det säkerhetspolitiska läget förändras. DÅ får man göra en ny analys. Det låter nästan otäckt likt den sorts politiska retorik vi levt med sedan 2007.

Även en svagsint observatör borde kunna inse att det säkerhetspolitiska läget har förändrats och att analysen över hur vi ska anpassa oss brådskar. Ge den nye försvarsministern det manöverutrymme och de resurser som krävs för att återskapa balans mellan uppgifter och resurser utifrån 2009 års beslut. Försvarsmakten har redan visat vad som krävs. Därefter krävs ytterligare resurser för att täcka de mest akuta luckorna i den beställda organisationen.

Inga fler förmågeglapp

Det finns just nu synnerligen god grund för en nystart inom försvarspolitiken. Riksdag och regering måste ta den chansen. Sluta svika Sveriges försvar och den militära personalen. Finns det någon med insyn i försvaret som inte saknat helikopterburen ubåtsjaktförmåga? Det finns fler exempel. Sverige har inte råd med fler förmågeglapp i försvaret.

Det är dags för de av riksdagens partier med en nykter syn på försvaret att sluta fokusera på det politiskt opportuna och ingå en seriös borgfred när det gäller försvarspolitiken. Det är dags att sluta spela klyschbingo med vårt försvar och istället enas om en långsiktig politik som skapar helhet utifrån rådande läge och befarad utveckling.

Förutsättningarna finns, nu är det upp till bevis som gäller. 

Lars Fresker, förbundsordförande
Stockholm 27 oktober 2014