OT 1/2014: Glädje och sorg i Sälen

Deras resonemang grundade sig mycket på synsättet att ett självständigt land behöver en grundnivå på sitt försvar, oavsett hotbild, för att kunna uppfylla sina plikter både mot befolkningen men också mot sin omvärld.

Just det här synsättet har Officersförbundet förfäktat länge, vi måste säkerställa vår  grundläggande försvarsförmåga i enlighet med det riksdagen beslutat ska gälla, det vill säga målet för det militära försvaret ska vara att enskilt och tillsammans med andra, inom och utom landet, försvara Sverige och främja vår säkerhet.

Politiska sprickor

Men diskussionen visade också på ett antal tydliga konfliktytor mellan de olika partierna – hur ska personalförsörjningen gå till, hur organisationen ska vara utrustad, ska vi vara en del av NATO eller inte, med mera. Sammantaget innebär detta att försvarsberedningens rapport i slutet av mars blir extremt intressant. Lyckas partierna komma överens om skrivningarna!?

Respekt mannen!

Glädjande är att ÖB, som jag bedömer det, lyckades med konststycket att samtidigt beskriva allt det bra som vi gör i Försvarsmakten idag i form av insatser, beredskap med välutbildade förband med mera samtidigt som han lyfte fram de utmaningar som Försvarsmakten har nu och i framtiden. För det förtjänar ÖB all respekt för sin tydlighet. Alltför länge har regeringens ömma tår när det gäller kritik för den pågående försvarsreformen riskerat densamma.

Problemet är nämligen att regeringen genom sin känslighet för kritik, riskerar att aldrig få reda på verkligheten. Därigenom minskar även riksdagens och allmänhetens möjlighet att få en rättvis bild av läget. Resultatet kan bli en politik som baseras på felaktiga antaganden och minska förtroendet hos såväl politiker som allmänhet för försvarets förmåga att genomföra förändringarna.

Redundans eller reduktion?

Ett exempel på just det sistnämnda är det arbete som idag pågår inom Försvarsmakten för att verkställa RB 5.

Statsrådet tog i sitt anförande upp vikten av redundans i organisationen. Hon uttryckte att det är helt oacceptabelt att viktiga, dyra tekniskt komplicerade system kan bli stående på grund av att ett antal befattningshavare är sjuka eller tjänstlediga. För att säkerställa detta borde det finnas extra rader eller till och med i vissa fall skuggbesättningar.

Det här är precis det som jag ofta hör medlemmar framhålla som en avgörande faktor. Inte bara för att säkerställa den dagliga driften utan även tillgänglighet över året när ledigheter ska tas ut.

Problemet är dock att Försvarsmaktens planerade minskningar utifrån FMOrg 13 kombinerat med de ytterligare neddragningar inom personalområdet som RB 5 innebär helt tar bort den eventuella redundans som idag finns inom Försvarsmakten.

Om neddragningarna kommer att genomföras på det sätt som presenterats kommer det inte ens att finnas kontinuerligt tjänstgörande personal för att bemanna dessa system när alla är på plats. Ett tillräckligt antal yrkesofficerare och kontinuerligt tjänstgörande soldater och sjömän är en förutsättning för beredskap, nationella- och internationella insatser. 

Lars Fresker, förbundsordförande
Stockholm 24 januari