Tankarna har under de senaste veckorna gång på gång gått till deras anhöriga men också till deras kamrater och kollegor såväl inom som utom landet. Tyvärr är det så att det inte är sista gången det händer. Det är därför viktigt att vi sluter upp bakom våra bröder och systrar som är ute på olika insatser. De är värda all uppskattning de kan få. 

Brett stöd

Och stödet för truppen – för de individer som tagit på sig detta uppdrag – det är också något som överlag varit bra denna gång. Samtliga från statsministern över försvarsministern och vidare över i princip hela den politiska ledningen har uttalat ett tydligt stöd och stolthet för de som ställer upp för landet och realiserar den politiska viljan. Men stödet har också varit stort från samhället i övrigt. Det har dels tagit sitt uttryck genom de kondoleanser och hälsningar som förbandet erhållit. Men också genom det resultat som en nyligen genomförd opinionsundersökning ger uttryck för där stödet för den svenska insatsen ökat avsevärt.

Vikten av att känna sig uppskattad och ha stöd från samhället har gång på gång förts fram när jag varit i kontakt med kollegor och kamrater till de stupade. Både i denna svåra stund men också inför nya insatser.

Det må ju vara så att det kan finnas olika uppfattningar om Sveriges deltagande i till exempel Afghanistan. Men att man kan skilja det från att ställa upp på dem som nu är ute för att verkställa den politiska viljan är viktigt – nu och i framtiden. Att få ett otack från samhället är den värsta otjänst man kan ge till dem som tar på sig dessa svåra och riskfyllda uppdrag.

Balans mellan uppgifter och resurser

Ett av de centrala budskapen i inriktningspropositionen har varit att den ska vara i balans mellan uppgifter och resurser inom Försvarsmakten. Även i Försvarsmaktens utvecklingsplan (FMUP) framgår det med tydlighet att balansen mellan uppgifter och resurser är en prioriterad målsättning. Det har länge varit den viktigaste frågan för Officersförbundet på övergripande nivå.

Vid samtliga mina förbandsbesök är just bristen på balans mellan uppgifter och resurser en ständigt återkommande fråga. Den frågan har aldrig uteblivit i rapporterna från förbandsledningen eller från officersföreningen.

Skör tråd

Vid en genomgång av styrdokumenten kan konstateras att det finns en rad olika pusselbitar som måste falla på plats för att denna balans skall uppnås. Till exempel rationaliseringar och omorganisationer som ska rendera ekonomiskt utrymme rätt snabbt. Samt inte minst en grundorganisationsförändring som i huvudsak skall vara genomförd till 2014.

Det inser alla att denna balans vilar på en skör tråd och att det kommer att krävas handlingskraft och mod både från den politiska och militära ledningen för att efterhand fatta beslut utifrån den verklighet som uppstår. Men för att fatta kloka beslut krävs bra underlag.

Samverkan på förbanden

För att få en verksamhet i balans krävs goda underlag från förbanden. Det är lätt att skälla på den centrala ledningen för deras dåliga beslut, men det finns ofta en vilja från oss alla i den här firman att rapportera klartecken i guld, snarare än att ge ett mer komplicerat svar. Men, nu när vi stegvis är på väg in i IO14, är det viktigt att alla kort kommer upp på bordet, annars kommer vi aldrig att få en verksamhet i balans.

Därför är det i detta skede ytterst viktigt att officersföreningarna ute på förbanden kommer med i samverkan av underlag som ska gå till central nivå. Att möjlighet både ges och tas på förbandsnivå att genomlysa och diskutera underlag så att problem kommer fram och rapporteras. Om inte organisationen ärligt rapporterar uppåt hur bilden är och framför de möjligheter och begränsningar som finns då kan vi heller aldrig räkna med att få de rätta besluten.

Lars Fresker
Förbundsordförande
Stockholm den 22 februari 2010