Värnplikten har tjänat oss väl och skapat en bredd som lett till bra officerare och bra befäl, soldater och sjömän.
Officersförbundet verkade länge för en bibehållen värnplikt med en hög andel plikttjänstgörande i varje årskull.

När vi i den nyvalda förbundsstyrelsen vid årsskiftet 2008–2009 tvingades ta ställning till pliktutredningen och regeringens nya planer bejakade vi en slopad plikt. Men vi enades om detta först efter en lång diskussion. Där är det min uppfattning att styrelsen speglade officerskåren – som också var (eller kanske ännu är) delad i frågan.

Vi tvingades sammanfatta situationen. Värnplikten var att likna vid vävnaden på bortre sidan av ett avsnörande förband. Utifrån att inget politiskt parti ville satsa resurser på ett nationellt försvar baserat på värnpliktskullar av tillräcklig storlek, tillräcklig budget för att kunna återinföra repetitionsövningarna samt finansiera insatser utomlands, ansåg vi att vi fick ställa oss bakom avvecklingen av värnplikten.

För och nackdelar

Men vi är inte blinda för nackdelarna: risk för svårigheter att rekrytera, speciellt i högkonjunkturer. Risken för minskad folkförankring, risk för att en kultur utvecklas inom FM som inte går i takt med det omgivande samhället. Risk att vi får färre förband och arbetsplatser på grund av ökade lönekostnader till följd av att Försvarsmakten måste ha konkurrenskraftiga villkor.

Vi kräver naturligtvis att de anställda måste kompenseras för att de väljer ett yrke som innebär att de ställer sitt liv till landets förfogande. Det har vi försökt förklara. Men risken finns alltid att politikerna inte förstår att kvalitet kostar. Det går inte att avlöna anställda som pliktpersonal och tro att systemet blir livskraftigt.

Slutligen är vi övertygande om att det nya systemet innebär svårigheter att försvara hela landet om omvärldsläget skulle förändras utan att politikerna snabbt reagerar.

Samtidigt finns det också fördelar: Vi blir av med ett könssegregerat pliktsystem som samhällets värderingar inte längre stöttade. Vi blir ett gäng av professionella yrkesmän och kvinnor där alla uppbär lön och verkligen valt att vara här. Vi kommer att få större möjligheter att leverera den internationella verksamhet som regeringen beställt. Pengarna kommer inte att läggas på att utbilda personal som lämnar organisationen efter elva månader.

Sedan måste vi erkänna att det till slut inte fanns någon poäng med att slåss för ett system som inget politiskt parti ville bekosta, även om några av dem gav och fortfarande ger systemet läpparnas bekännelse.

Förbundet anser dock fortfarande att det är viktigt att värnplikten är vilande och kan återuppväckas om nationellt försvar skulle behövas. Vi anser fortfarande att det är en medborgerlig plikt att försvara sitt lands existens och att ett anställt försvar aldrig kan komma upp i den numerär som krävs för att försvara hela vårt avlånga land.

Soldater i förbundet

För oss i Officersförbundet innebär det anställda försvaret att vi nu får nya kollegor och medlemmar i de anställda soldaterna och sjömännen. Jag och styrelsen hoppas att de ska känna att ett medlemskap ger dem bättre möjligheter att få goda villkor som arbetstagare, samt bättre möjligheter att delta i utvecklingen av arbetsplatsen.

Nu när vi har beslutat oss för att avskaffa värnplikten har vi valt att koncentrera oss på att vara med och skapa attraktiva villkor för all anställd militär personal. Samtidigt hoppas vi att övergången ska hjälpa till att lösa de problem som plikten aldrig fixade: Den låga andelen kvinnor och att få fler kollegor med annan etnisk bakgrund att söka sig till försvaret. 

Lars Fresker
Förbundsordförande
Stockholm den 24 maj 2010