Inom Euromil organiserar sig strax över 300 000 europeiska officerare och soldater. Där deltar vi tillsammans med våra systerorganisationer i Europa. Det beror på insikten att det militära yrket är något unikt som ger mer likheter i villkor och situation än det skapar skillnader utifrån den hierarki som kan vara nödvändig i ett förband för att det ska kunna lösa ålagd uppgift i strid.

Brist på rättigheter

Samtidigt som jag vet att många av oss deltar sida vid sida i internationella insatser slås jag ofrånkomligen av hur olika vi har det – och då tänker jag faktiskt minst på de ekonomiska villkoren.

Det som är mest påtagligt är synen på militärer i många länder och vilken brist på grundläggande rättigheter de har. Jag börjar tvivla på hur långt vi verkligen kommit i vår demokratiska utveckling i många västeuropeiska länder. Inte minst när man träffar den portugisiske ordföranden som suttit i fängelse för inte alltför länge sedan för att de organiserade sig; när det finns stora länder där det egentligen inte finns någon som helst möjlighet att organisera sig; när det finns franska generaler som kommer till mötet och säger att det inte går att upprätthålla disciplin om soldaterna och officerarna får organisera sig.

Medborgare i uniform
Ett av Euromils ledord är ”Citizens in uniform”. Det ger uttryck för att en soldat skall ha samma demokratiska rättigheter och skyldigheter som vilken medborgare som helst. För nu saknar många det. Här behövs ett reellt stöd och att vi i olika kontakter inom och utom landet ständigt tar upp denna problematik. Inte minst möjligheten att överhuvudtaget kunna kombinera ett privatliv med ett yrke. Att prata om balans mellan yrkes- och privatliv är blir? för många ett hån. Men också rätten att organisera sig i fackföreningar är naturligtvis ett viktigt område.

Synkronisering är ledordet för många. De europeiska styrkorna börjar redan idag synkroniseras, materiellt, utbildnings- och taktikmässigt. Många vill att det även ska finnas ett likformigt system där rättigheter och villkor ska vara likadana.

Men här tror jag personligen att verkligheten ställer för stora hinder. Skillnaderna mellan länderna är för stora. Det vi måste göra tillsammans är att lära av varandra men sen måste lärdomarna omarbetas utifrån respektive lands samhällsuppbyggnad så att det taktar in där. Det går till exempel  inte att kopiera ett svenskt pensionsavtal till Italien och sen tro att allt är frid och fröjd, det krävs en harmonisering till landets förutsättningar.

Militär EU-ombudsman
En annan viktig fråga som diskuterades under mötet var militär ombudsman på EU-nivå. Många vittnar om trakasserier och extremt dålig personalhantering. Ett system med en fristående ombudsman finns i några länder bland annat i Tyskland och Irland. Det var många som var intresserade att höra hur vi hanterade det i vårt svenska system. Den svenska lösningen hade många svårt att ta till sig på grund av att vårt system för samverkan ter sig väldigt exotiskt för många och även att vi som organisation kan och ska vara den som följer upp när enskilda medlemmars rättigheter inte tillvaratas. Men samtidigt anser många att vår lösning är åtråvärd.  De framhöll behovet av att arbeta för en liknande lösning på EU-nivån.

Det europeiska samarbetet är för oss i sin linda men samarbetet kommer att fördjupas och breddas allt efter som vi får kännedom om de olika ländernas lösningar. Det finns många områden till exempel rörande hantering före, under och efter insats där vi har en hel del att ta till oss. Helt klart är att det vore dumt att vi avstog från att vara aktiva på den europeiska nivån, både för oss själva som organisation och för de andra – trots olikheterna.

Lars Fresker
Förbundsordförande
Stockholm den 22 mars