Försvarsmaktens ledning har vid upprepade tillfällen uppvaktat regeringen om en uppluckring av arbetsrätten. Vår arbetsgivare har på olika sätt försökt få gehör för sin uppfattning om att personalens inflytande är för stort och att lagstiftning och ensidiga arbetsgivarbeslut är det enda lösningen på försvarets personalförsörjningsproblem.
Tack och lov har varken den förra eller den nuvarande regeringen velat lyssna på Försvarsmaktsledningens klagosång. Tvärtom, budskapet till Försvarsmakten har varit solklart – den svenska modellen gäller även i försvaret. För att inte ens den mest lomhörde skulle missa denna viktiga poäng upprepade försvarsministern budskapet nyligen på ett seminarium där inriktningspropositionen diskuterades. Närvarande var ett stort antal ledande företrädare för Försvarsmakten och regeringens uppfattning i frågan kan omöjligt ha gått dem förbi. En tydlig rättning i ledet hade därför varit naturlig. Tyvärr är inte detta den utveckling vi ser utan smutskastningen och krypskyttet mot kollektivavtalen fortsätter i olika former och i olika forum.
Smutskastning
Jag blir något oroad över attityden och kunskapsnivån bland vissa ledande företrädare för Försvarsmakten när jag hör dem beskriva vårt gemensamma partssystem som ”kollektivavtalsträsk” och som ”roten till alla problem”. Detta ständiga smutskastande och motarbetande av kollektivavtalsmodellen får till följd att klimatet mellan parterna inom Försvarsmakten ständigt utsätts för onödiga påfrestningar. Det dagliga arbetet erbjuder tillräckligt stora utmaningar utan att det behövs konstrueras några extra. Det är också snudd på obstruktion, inte bara mot regeringen utan även Arbetsgivarverket som även de tydligt markerat sitt stöd för nuvarande partssystem. Båda får betraktas som på ett eller annat sätt överordnade Försvarsmakten och hade motsvarande beteende ägt rum på kaserngården hade den skyldige blivit inropad i kavajhytten för länge sedan.
Välkänd försvarsmekanism
Projicering är en av de mest välkända försvarsmekanismerna och det är tydligt att vissa arbetsgivarföreträdare nu väljer den metoden för att bortförklara sina egna tillkortakommanden. Men att försöka överföra de brister som finns i dagens kollektivavtal till att gälla hela kollektivavtalsmodellen är varken trovärdigt eller speciellt klokt. För vad är alternativet? De som så ivrigt kritiserar vårt partssystem borde reflektera över sannolikheten för att Försvarsmakten skulle kunna hantera ett system där man skulle förhandla med 16 000 individer, när man inte ens mäktar med att fullgöra sina skyldigheter mot de fyra motparter som man har idag.
Kostnadseffektivt
Genom kollektivavtalsmodellen har parterna gemensamt skapat ett system som är både kostnadseffektivt, flexibelt och inte minst förutsägbart. Både den anställde och arbetsgivaren vet hur spelplanen ser ut och kan planera därefter. Låt gå för att arbetsgivaren inte alltid gör det, men för den anställde torde det finnas ett värde i att veta hur mycket han eller hon ska arbeta och få betalt samt vad han/hon skulle tjäna på att jobba över. Det finns ingen lag som reglerar den anställdes rätt till kompensation i form av lön och/eller ledighet då man jobbar över. Detta regleras i stället i kollektivavtalet. Den som tror att han eller hon skulle få en bättre ersättning och/eller större inflytande över sin arbetstidsplanering om Försvarsmakten ensidigt fick bestämma, kan räcka upp handen. Ska försvaret lyckas att attrahera de bäst lämpade måste man gå den svåra vägen med goda villkor och en god arbetsmiljö. Det är mycket prat om attraktionskraft, men Försvarsmakten har aldrig större attraktionskraft än vad som de som jobbar där nu upplever. Om man inte satsar på dem som är anställda idag, kan man aldrig inbilla morgondagens anställda att de kommer att behandlas bättre.
Samarbete i stället för konflikt
Kollektivavtalen innebär en långtgående skyldighet för arbetsgivaren att förhandla med facken innan större beslut om viktigare förändringar fattas. Detta kan ses som ett problem eller som en möjlighet. Det kan uppfattas som en onödig tröghet i systemet eller som en chans att tänka efter en gång till och tänka rätt redan från början. Försvarsmakten står inför en gigantisk utmaning när det gäller att skapa ett nytt fungerande personalförsörjningssystem. Att tro att man klarar det utan de fackliga organisationernas medverkan är naivt. Det handlar inte om inflytande för inflytandets skull utan om att vi tillsammans ska skapa ett fungerande instrument som är bra både för arbetsgivaren och för människorna som ingår i systemet. Arbetsgivaren har här allt att vinna på samarbete i stället för konfrontation. Det vore ett misstag av att avstå från den kompetens och klokhet som så många gånger hjälpt arbetsgivaren att reda ut den soppa som man med jämna mellanrum kokat ihop på egen hand.
Lars Fresker
Förbundsordförande
Östersund, 2009-04-19.