Återigen tvingas vi uppleva hur svensk media och politiker vaknar upp som om detta är något nytt. Återigen reses frågorna om Sverige bör vara i Afghanistan.

Yrvakna reaktioner

Samtidigt är det inte någon hemlighet att den svenska styrkan varit i strid och utsatts för eldöverfall och min-eldöverfall vid upprepade tillfällen sedan i somras. Vi har haft flera skador detta år.
En soldat har exempelvis träffats av splitter när en granat med riktad sprängverkan slog in i sidan på stridfordonet han befann sig i. Trots en sommar av strider står huvuddelen av Sveriges politiker och massmedia yrvakna när nu fem personer skadas och en dödas vid ett och samma tillfälle. Det är konstigt.

Nästa konstighet är vad som debatten om händelsen i sig nästan uteslutande kommit att handla om: Helikoptrar och sjukvårdskedjan. Missförstå mig inte. Det är viktiga frågor.
Officersförbundet har tidigare uttalat sig starkt för att förbandet i Afghanistan ska få en sjukvårdskedja som håller. Förbundet har välkomnat att Försvarsmakten, om än något senfärdigt, tillfört splitterskyddade fordon i form av Galten och Stridsfordon 90.
Förbundet anser naturligtvis att sjukvårdskedjan måste fungera och det hela vägen. Från den enskilde soldaten som gör det första, ofta avgörande, omhändertagandet och hela vägen tills att kvalificerad vårdplats nås.

Strid och motståndare

Med detta väl sagt vill jag återvända till helikoptrarna. Små barn håller sig med snuttefilt att kunna greppa efter när verkligheten blir för hotfull. På liknande sätt agerar vi i Sverige inför Afghanistan, vi griper efter snuttefilten – vars vuxna motsvarighet är helikoptrar.

Det är jättebra om Sverige tillför helikoptrar, men de kommer inte att lösa alla problem – och de kommer inte att ta bort risken för att svenska soldater och officerare skadas eller dödas i strid. En helikopter kan bekämpas, den kan inte landa varsomhelst och den kan inte flyga i alla väder.

Slutligen ingår helikoptrarna i Isafs helikopterkedja, de kommer med andra ord inte att vara en exklusiv svensk resurs. Vilket innebär att de fortfarande kan vara upptagna när olyckan, eller fienden, är framme.
Följden är därför sannolikt att fler svenska förluster kommer i Afghanistan. Och det beror inte bara på våra egna handlingar, utan även på motståndarens. Därför att de som skjuter och spränger svenska soldater i Afghanistan är ingen naturkraft.
Det är levande människor av kött och blod som använder all sin kreativitet för att lyckas med sin uppgift – att ge oss förluster. Ofta låter det i debatten som om det varit en olycka som inträffat. Det är det inte. Det är en fientlig motståndares handling. Det är strid.

Ni får gärna rätta mig om jag har fel. Men jag uppfattar inte att den lärdomen trängt in ännu i det svenska hjärtats djup.

Bra med debatt

Samtidigt rasar debatten kring om Sverige ska vara i Afghanistan eller inte. Övervikten för de som anser att vi bör vara där är liten, kanske är det en minoritet som är för insatsen i opinionen. Det är bra att den debatten förs. Det är djupt omoraliskt om vi utsätter soldater och officerare för risken att skadas, dödas och strida i Afghanistan om vi gör det bara för att landet Sverige ska få reda på var den svenska tröskeln för antalet acceptabla förluster går.

En sak som gång på gång förundrar mig är att det är militären som ska förklara vad Sverige gör i Afghanistan. Det finns ett politiskt beslut att Sverige skall delta i den gemensamma insatsen och då borde det rimligen vara flera olika politiker som tar den diskussionen och står upp för det beslut som riksdagen har fattat. Att militära företrädare gång på gång svarar upp mot det gör att allmänheten får uppfattningen att detta enbart är en militär angelägenhet.

Jag måste i rättvisans namn säga att försvarsministern Sten Tolgfors faktiskt tydligt har försvarat insatsen. Samtidigt finns det flera politiker och riksdagspartier (sex av samtliga sju riksdagspartier faktiskt) som röstat för Sveriges närvaro i Afghanistan. Fler av dem tycker jag tydligt och offentligt borde stå för den åsikt de uttryckt med ett finger på röstningsknappen i riksdagens kammare.

Stöd våra soldater!

Lars Fresker
Förbundsordförande, Stockholm 30 november