Löneökningar är en av de metoder som finns för att på ett reellt sätt kunna stimulera arbetstagare att göra bra prestationer. Prestationer som på olika sätt bidrar till att de uppsatta målen för verksamheten nås. Personalkostnaderna utgör dessutom en förhållandevis stor del av kostnaderna i en personalintensiv verksamhet.

Gagna verksamheten
I Försvarsmakten utgör personalkostnaderna drygt en tredjedel av de totala utgifterna. Det borde då ligga i allas intresse att denna process sköttes på ett strukturerat och transparant sätt så att man verkligen satsade pengarna för att kunna rekrytera, behålla och utveckla den personal som bäst gagnar verksamheten på såväl på kort som lång sikt.

Det ligger också ett intresse i att kunna förklara att satsade pengar verkligen hamnar där de gör störst nytta. Lönebildnings- och lönesättningsfrågor har därför en särskild ställning inom varje organisation, oavsett om det är på arbetsgivare eller arbetstagarsidan – Officersförbundet utgör inget undantag. Det verkar dock finnas en organisation där frågorna inte har denna särställning: Försvarsmakten.

Överenskommelse
Vid förra RALS-förhandlingarna konstaterades att Försvarsmakten inte kunnat motivera på vilken grund löneökningsutrymmet skulle differentieras mellan förbanden och inte heller kunde ange på vilket sätt lönebildning och lönesättning skulle medverka till att målen för verksamheten skulle uppnås. Av denna anledning yrkade Officersförbundet på åtgärder i syfte att höja kvalitén inom det här området. Vårt yrkande gillades av Försvarsmakten och en överenskommelse om partsgemensamt arbete upprättades.

Detta arbete utmynnade i ett antal gemensamma slutsatser om fortsatt arbete. I inledningen av innevarande RALSperiod konstaterade parterna gemensamt att arbetet inte hade genomförts, varför förutsättningarna för en lönebildning- och lönesättning inom Försvarsmakten med acceptabel kvalité inte fanns. I den slutliga överenskommelsen kom därför antalet revisionstidpunkter att minska från tre till två i syfte att hinna med det överenskomna arbetet före årets förhandling.

Ingen kvalitetshöjning
Eftersom vi i dag skriver den 16 oktober och vi inte har sett något av detta kvalitetshöjande arbete varken i praktiken eller i något yrkande från Försvarsmakten kan jag inte tolka det på något annat sätt än att det inte är genomfört. Detta innebär vidare att då vi inte nått någon annan överenskommelse och vi nu har passerat den 1 oktober så har förbandens parter vidtagit de åtgärder som framgår av avtalet och sluter nu kollektivavtal om fördelning av det tidigare överenskomna löneutrymmet där varje medlem bidrar med 2280kr till det gemensamma löneutrymmet.

3,51 miljoner kronor
Samtidigt som förhandlingarna nu kan avslutas på förbandsnivå, fortsätter förbundet förhandlingarna på försvarsmaktsnivå. Officersförbundet anser inte att Försvarsmakten, under denna Ralsperiod, har levt upp till de krav vi som facklig motpart kan ställa på en statlig myndighet. Vi anser inte att Försvarsmakten har gjort ett arbete som varit förmöget att ta hand om det underlag som vi presterat.

Vi inom Officersförbundet har vid fem avtalskonferenser inom Officersförbundet avhandlat våra ställningstaganden, förberett den nu inledda förhandlingen om ytterligare utrymme och hoppats på att arbetsgivaren skulle lägga större vikt vid dessa för personalen och organisationen så viktiga frågor.

Våra lokala officersföreningar har yrkat på ytterligare 3,51 miljoner kronor. Yrkandet utgår från de gemensamma löneprinciper mellan förbundet och Försvarsmakten som bifogats till Rals-avtalet fram till 2010. Yrkandet är tydligt nedbrutet på lönebehovet per förband för att nå de överenskomna delmålen – att rekrytera, motivera, utveckla och behålla – arbetstagare.

Som ett hån
När Försvarsmakten inte har förberett sig och kommer till en första, försenad, förhandlingsträff utan mandat och utan lönepolitik känns det inte bra. Det känns oprofessionellt och som ett hån mot det arbete som våra förtroendevalda har lagt ner, ofta på ideell basis, för att gynna medlemmarna och – faktiskt – även Försvarsmakten. Den som säger sig vilja vara en attraktiv arbetsgivare bör nog tänka till över var i organisationen det brister när verksamheten kan få skötas på detta sätt.

Vägen framåt
Vägen framåt efter denna avtalsrörelse kan bara vara en, och det är att ta upp det partsgemensamma arbete som vi tidigare kommit överens om och som inte kommit till stånd. Alternativet kommer nämligen aldrig att leda till högre kvalitet då det är att även fortsatt arbeta som att lönebildningsfrågorna är något som enbart är kopplat till revisionstidpunkterna och inte är en ständigt pågående process där kopplingen mellan utfört arbete, ansvar inom olika områden och den lön man erhåller tydliggörs.

Att se lönefrågor – både lönerevisioner och den löpande lönebildningen – som en investering i verksamheten borde vara lika naturligt för alla parter.

Lars Fresker
Förbundsordförande Stockholm den 16 oktober 2009