FM har valt en väg som innebär att stödet i HR-frågor centraliseras. Samtidigt kan vi idag inte se att det förbereds – till exempel i utkast till ”Instruktion för Försvarsmaktens Personalförsörjning” – för cheferna i insatsorganisationen att ta detta personalansvar.

Ansvaret för att vara arbetsgivare, att omsätta lagar och avtal i den dagliga verksamheten vilar idag mycket tyngre på chefer i linjeorganisationen än tidigare.

De organisatoriska och kompetensmässiga förutsättningarna borde nu mejslas fram för att ”arbetsgivarföreträdare” på alla nivåer från – gruppchef/plutonchef och uppåt ska kunna agera.

Har man valt väg genom HR-transformationen måste man vara trogen den hela vägen ut till kedjans slut. Det går inte heller här att plocka russinen ur kakan. Det är bland annat en fråga om utbildning. En utbildning om gällande lagar, förordningar och avtal som måste in mycket tidigare i utbildningen.

I en snar framtid kommer dessutom soldater, gruppbefäl och sjömän att vara anställda och omfattas av samma arbetsrättsliga avtal och lagar som alla andra. Det kommer att ställa nya krav på alla befäl, men då måste myndigheten också skapa förutsättningar. Det här är ett omfattande arbete vi och Försvarsmakten kanske inte hinner bottna till i början av december, men som kommer att skapa en större förståelse för de faktiska utmaningarna som finns i organisationen.

EG:s arbetstidsdirektiv

Dessutom kommer vi som nämnts ovan att med stöd av centrala parter försöka få en samsyn på hur EG:s arbetstidsdirektiv ska tolkas.

Utan att slå oss för mycket på bröstet har vi lämnat in en utredning om direktivet, genomfört av juridisk expertis på området, till Försvarsmakten som vårt ställningstagande.

Försvarsmakten har inte kunnat ge oss en lika tydlig bild tillbaks för hur de anser att direktivet ska tolkas. Det har försvårat möjligheterna att komma till avslut i förhandlingarna eftersom vi inte tydligt kunnat se var vi är överens och var våra bedömningar skiljer sig åt. Liknande har situationen varit vad gäller bedömningarna av vad nuvarande avtal kostar och hur kostnaderna skulle kunna beräknas för ett nytt avtal.

Omstruktureringen

Samtidigt vet jag från samtal med medlemmar att flera anser att ett nytt arbetstidsavtal är en sekundär fråga; Att det som vi borde koncentrera oss på är omstruktureringen och Försvarsmaktens avsikt att minska officerskåren med cirka 1000 individer.

Förbundet driver även det arbetet och det finns ingen motsättning mellan frågorna. Vi vill ha till ett arbetstidsavtal som fungerar för alla – även de som inte har rätt utbildning eller de organisatoriska förutsättningarna.

Ett avtal där det finns en balans mellan arbetsgivare och arbetstagare. Ett avtal som är verksamhetsknutet men medger ett uthålligt arbetsliv. Ett avtal som är flexibelt utifrån de olika förutsättningarna som finns inom Försvarsmakten.

Det är glädjande att vi och Försvarsmakten gemensamt kommit överens om att lösa detta partsgemensamt. Att gå till central nivå, och lösa detta i förhandling där, ger oss mindre inflytande över slutresultatet. Det är vi och Försvarsmakten som ska leva med – och förvalta avtalet. Då är det också vi som är bäst skickade att förhandla fram det. Därför kan jag bara säga Äntligen och hoppas att detta steg ska ge oss den bas vi behöver för att komma vidare.

Lars Fresker
Förbundsordförande
Stockholm den 16 september

PS Att skriva en ledare i dessa tider och inte nämna RALS är naturligtvis omöjligt. Vi skapade för ett och ett halvt år sen extra rådrum för Försvarsmakten i syfte att höja kvalitén i lönebildningen. I skrivande stund kan jag konstatera att det blivit ännu sämre.

Räddningen just nu är att vi i gällande avtal fått med skrivningar så att arbetet inte ånyo fastnar på försvarsmaktsnivå utan, om vi nu inte kommer fram till något de sista två veckorna, kan fortsätta på förbandsnivån. De erfarenheter vi drar i årets avtalsrörelse kommer troligen att påverka våra ställningstaganden inför nästa års centrala avtalsrörelse. DS