Regeringen har tillsatt en utredning med uppdrag att undersöka HUR plikten kan avskaffas, inte OM. I uppdragets styrning finns en risk för att konsekvenserna i skiftet inte uppmärksammas.

Rättvisan och pengarna
Officersförbundet har full förståelse för rättviseargumenten. Att endast 5-10 procent av en årskull tvingas till något som huvuddelen slipper kan knappast kallas rättvist. Om våra politiker anser att någon krigsfara inte längre finns – och inte kommer att uppstå – så förstår förbundet att det kan vara svårt att försvara ett så grovt ingrepp i den enskilde medborgarens frihet som plikten, speciellt om endast en liten del verkligen utsätts för det. Kraven på en ordentlig kompensation på de få frihetsberövade blir då uppenbara. Och då skulle ett försvar grundat på värnplikt kanske bli dyrare än ett grundat på frivillighet. Utgående från dagens bedömning av ett behov om 4000 grundutbildade årligen så visar dessutom internationella erfarenheter att det kan gå att personalförsörja på frivillig väg om de rätta förutsättningarna för att attrahera ungdomar skapas.

Problematisera mera
Men återigen visar sig oviljan att uppmärksamma konsekvenserna av beslutet. Det får inte bli så som vissa politiker har sagt, att om vi inte lyckas med rekryteringen på frivillig väg, så använder vi plikten. Politikerna måste bestämma sig, är försvaret av landet så viktigt att plikt är befogat, eller är det inte det. Ska politikerna skifta system, måste de göra det på ett hållbart sätt och skapa ett system som håller i längden. Och Försvarsmaktens jobb borde vara att utgöra en problematiserande part som framhåller svårigheterna. För endast den som ser svårigheterna kan lösa dem. Att rapportera klartecken i guld och tänka positivt, för att sedan upptäcka att det glada luftslottet verkligen var gjort av luft, är att lura både politiker och medborgare.

Attraktiv i motvind?
Försvarsmakten ska vara en attraktiv arbetsgivare. Låter ju bra, men tänk om det inte håller hela vägen. Vad gör vi då? Och hur har Försvarsmakten faktiskt kontrollerat attraktionskraften idag. Det går inte att dra slutsatser från rekryteringen till NBG, eftersom rekryteringen till NBG gjordes med plikten som grund. Officersförbundet har inför pliktutredningens fortsatta arbete framhållit en rad frågor som måste analyseras innan ett eventuellt systemskifte sker. Hur ska försvarsmakten kunna ha ekonomi att rekrytera rätt personal, speciellt i högkonjunktur? Vilken är risken för att de som attraheras, både soldater och officerare, inte har dagens bredd? Vilken är risken att urvalet blir för litet och kraven för anställning måste sänkas? Hur säkerställa folkförankringen även i framtiden? Vidare, just nu diskuteras att försvaret av Sverige ska ges ökad prioritet. Idag utgör möjligheten att tjänstgöra utomlands, i en internationell konfliktmiljö, ett av huvudargumenten vid dagens rekrytering. Men hur påverkas rekrytering om anställningen endast innebär fem år i beredskap i Sverige.

Låt medborgarna säga sitt
Sedan undrar jag över brådskan från politiker och Försvarsmakt. Varför måste det här gå så fort? Är det inte bättre att låta det här ta ordentligt med tid. Kanske till och med låta medborgarna få säga sitt om värnpliktssystemet det vill säga låta denna viktiga fråga beslutas först efter nästa val, så att väljarna kan få granska frågorna i en valrörelse. Folkförankring och en demokratisk process kommer sannolikt att leda till bättre stöd för framtida rekrytering och framtida insatser. Men i nuläget verkar inriktningen redan vara beslutad. Transportkompaniet står redo att rösta igenom den. Vi andra får väl spänt vänta på pliktutredningens slutrapport och följa hur Försvarsmakten därefter lyckas omsätta den i praktiken.

Lars Fresker
Förbundsordförande
Stockholm den 12 februari 2009

Lars Fresker omvaldes till förbundsordförande under förbundsmötet i november 2008. Ordförandeposten har han haft sedan 2001. Lars Fresker har en bakgrund inom armén och har huvudsakligen tjänstgjort vid Fältjägarna.