Den besparing som görs på materielen, ska föras över till den löpande förbandsverksamheten och därför kommer inte några förbandsnedläggningar att vara nödvändiga, lät partiledarna meddela.

Beskedet från regeringen är förstås mycket välkommet. Men det är svårt att inte bli förvånad och förundrad över den här regeringens försvarspolitiska rundturer. För nästan ett år sedan avgick dåvarande försvarsminister Mikael Odenberg i protest mot de besparingar (3, 5 miljarder) som regeringen (läs: finansministern) avsåg att göra på försvarsområdet.

Ett halvår senare upptäckte man från politiskt håll att Försvarsmakten befann sig i en ekonomisk kris. 1,5 miljarder saknades och försvarets kärnverksamhet var hotad.

ÖB begärde då att han skulle få lösa problemet genom att ta pengar från materielanslaget och använda till den löpande förbandsverksamheten. Men regeringen medgav enbart en smärre överföring och beordrade i stället Försvarsmakten att se över sina fasta kostnader.

Men knappt fem månader och ett krig i Georgien senare lät alltså regeringen meddela att man avser att omfördela medel, från materielanslagen till förbandsverksamheten, för att på så sätt ”ge svenskt försvar långsiktiga förutsättningar”.

Realpolitik och inte finanspolitik avgör hotbilden
Händelserna i Georgien har förhoppningsvis lärt våra politiker vikten av att analysera militära hotbilder och att sådana skapas av realpolitiska faktorer och inte av finansdepartementet. För även om det länge i Sverige ansetts omodernt att tala om militära hot mot vår nationella säkerhet är den rådande uppfattningen i omvärlden en annan.

Vi förväntas utöver vårt internationella engagemang ge ett synligt och trovärdigt bidrag till den militära stabiliteten i vår egen del av världen. Vi förväntas ha en snabbt tillgänglig förmåga som kan hävda våra nationella intressen om de utmanas militärt. Så är inte fallet idag och våra nordiska grannar har all anledning att vara bekymrade över Sveriges förmåga att bidra till den gemensamma säkerheten.

Men försvarsministerns besked om att regeringen skjuter på det kommande försvarsbeslutet till våren, tyder ju i alla fall på att man är beredd att omvärdera det tidigare antagandet om att militärt våld är uteslutet som konfliktlösningsmetod i Europa och att man är beredd att ta ett större militärt ansvar även här hemma. Det hedrar regeringen, att man i stället för att köra huvudet i sanden, väljer att göra om och förhoppningsvis rätt. Det kan regeringen tjäna på i slutänden.

Historisk chans
För faktum är att man nu har en chans att en gång för alla skaka av sig arvet från tidigare dåligt underbyggda försvarsbeslut. För en gångs skull finns det ett politiskt utrymme för ett försvarsbeslut baserat på en gedigen och professionellt utförd säkerhetspolitisk analys utan önsketänkanden eller sysselsättningspolitiska hänsyn.

Givet en sådan analys har man också gett Försvarsmakten vettiga förutsättningar att skapa en grund- och insatsorganisation som baseras på ett faktiskt behov. Självfallet förutsätter allt detta också en långsiktig personalförsörjning och regeringen kan med fördel titta på det förslag som Officersförbundet tog fram redan för tio år sedan.

Det förslaget står sig än idag. Enligt vårt förslag skulle ett relativt stort antal värnpliktiga, tio- till femtontusen utgående från en könsneutral mönstringsplikt grundutbildas under fyra till fem månader. Därefter skulle en mindre del rekryteras vidare för omedelbara behov medan andra överföras till de nationella skyddsstyrkorna. Med den modellen skulle vi skapa en långsiktigt hållbar personalförsörjning.

Vi får dock hoppas att de närmaste året/åren inte innebär uppsägningar av personal. Att i detta skede göra sig av med personal är att frånsäga sig en stor del av den handlingsfrihet som behövs för att kunna möta det som den kommande analysen kommer fram till. En satsning på förbandsutbildning kräver att det finns personal med kärnkompetens kvar för att genomföra den.

Regeringen har nu en historisk möjlighet att bli den första regering som fattar ett heltäckande försvarsbeslut som hänger ihop i alla delar. Jag hoppas regeringen tar den chansen.

Lars Fresker
Förbundsordförande
Östersund den 15 september 2008