Officersförbundets ordförande Lars Fresker skrev i sin ledare i februarinumret att han hoppades att försvarsberedningens rapport i juni, skulle innehålla tydliga ställningstaganden och att man från politiskt håll skulle våga peka ut vilka förmågor som Försvarsmakten skulle ha kvar och vilka som skulle avvecklas.
Utan att vilja recensera försvarsberedningens rapport i detalj, får man ändå konstatera att förbundsordföranden blivit bönhörd. För faktum är att det var en ovanligt tydlig rapport som försvarsberedningen lämnade in till regeringen, fredagen den 13:e (av alla datum).
Ny försvarsmakt
Själv konstaterar jag, efter att ha läst rapporten, att det försvar vi känner igen från idag inte kommer att ha många likheter med morgondagens. Det är en ny försvarsmakt som presenteras, med en insatsorganisation som ska bestå av fast anställda och kontraktsanställd personal. De värnpliktiga ska möjligtvis vara kvar, men inte i insatsorganisationen. Utlandsstyrkan ska på sikt bestå av cirka 2000 män och kvinnor och insatsorganisationen ska totalt bestå av cirka 20-25 000 personer. Hemvärnet får i den nya organisationen en ny och tung roll i form av en nationell skyddsstyrka.
Försvarsministern verkade också nöjd med innehållet i rapporten och lät meddela att den ”i varje enskild del bekräftar den förnyelselinje som regeringen driver i försvarspolitiken”. Jag misstänker att åtminstone ÖB och personalen på högkvarteret, som de senaste månaderna på regeringens uttryckliga order, jobbat dygnet runt med att ta fram en besparingsplan, studsade till en smula när de hörde detta. För en del i försvarsberedningens rapport går rakt på tvärs mot de besparingsplaner som man filat på i högkvarteret. Det var ju inom hemvärnet man tänkt spara ett antal miljoner.
Och hur rimmar försvarsministerns positiva ord om försvarsberedningens förslag om ett minskat flygvapen, när han nyligen gav Försvarsmakten bakläxa för att man skurit ned på antalet flygtimmar för personalen? Och hade det förresten inte varit bättre om ÖB hade tillåtits vänta med sin sparplan tills efter försvarsberedningen lämnat sin rapport? Ja, kanske till och med efter att pliktutredningen satt ner foten och bestämt vad som ska ske med värnpliktssystemet? Eller hade inte det bästa varit om regeringen först bestämde sig för vilken försvarsmakt man ville och ha och sedan gav ÖB uppdraget att säkerställa att detta genomfördes. Just nu verkar allting ske i bakvänd ordning och då blir resultatet också därefter. Det är nog inte lätt att vara ÖB dessa dagar.
Gäller inte arbetsrätten officerare?
Det är nog inte bara ÖB som suckar tungt just nu, utan de flesta officerare funderar nog då och då över sitt yrkesval. För oss som jobbar i Försvarsmakten väntar nu en tid av ytterligare prövningar och ovisshet. Försvarsberedningen vill slå samman alla försvarsrelaterade myndigheter till en. För detta ändamål ska en avvecklingsorganisation bildas, där all personal som blir över ska samlas, för att sedan sägas upp. För Officersförbundet är förslaget något av en provokation och jag hoppas att det åtminstone finns några politiker som inser vilka konsekvenser detta kan få på svensk arbetsmarknad.
Om staten, som ska vara en förebild på svensk arbetsmarknad, använder LAS som ett rundningsmärke och struntar i allt vad turordningsregler heter, dröjer det inte länge innan resten av arbetsmarknaden följer efter och då kan fler yrkesgrupper än officerare få erfara att anställningstrygghet är ett högst relativt begrepp.
Ett verksamhetsanpassat avtal
Om det är rörigt i försvarspolitiken är det tyvärr, i flera avseenden, lika rörigt inom myndigheten också. Som de flesta säkert känner till går det trögt i förhandlingarna om ett nytt arbetstidsavtal. Officersförbundet anser att det saknats struktur i förhandlingarna och att förhandlingarna handlat om fel saker.
I stället för att ta fasta på det som är unikt för Försvarsmaktens verksamhet och försöka skapa avtal som gynnar verksamheten och insatsorganisationen har arbetsgivaren under förhandlingarna hela tiden fokuserat på fredsorganisationen och förvaltningen. När arbetsgivaren dessutom inte vill genomföra utredningsarbetet på det partsgemensamma sätt som förhandlingsordningen föreskriver har det känts meningslöst att fortsätta arbetet utan medlares hjälp.
Jag har full förståelse för att medlemmarna känner både frustration över att förhandlingarna drar ut på tiden. Men jag kan försäkra samtliga läsare om att Officersförbundet gjort allt för att dessa förhandlingar ska gå i mål. Vi har inte vägrat diskutera några frågor och vi har inte sagt nej till några förslag överhuvudtaget. Tvärtom har vi varit öppna för nya lösningar och när inget hände tog vi själva fram ett förslag som i alla avseenden överensstämmer med de behov som arbetsgivaren har beskrivit. Jag hoppas därför att arbetsgivaren tar sitt förnuft till fånga och accepterar vår begäran om medlare och att man tittar seriöst på vårt avtalsförslag. För det är ett bra förslag.
Skriv motioner
Har du som medlem synpunkter på hur Officersförbundet agerat i denna fråga eller i någon annan fråga, finns det bara en sak att göra. Engagera dig och var med och förändra förbundet. Den 11-13 november är det förbundsmöte, men redan nu är det hög tid att börja skriva motioner. I det här numret av Officerstidningen kan du läsa mer om hur man går till väga och vad förbundsstyrelsen vill.
Trevlig läsning och trevlig sommar!
Roger Nielsen
Andre vice ordförande
Halmstad, 15 juni, 2008