2008-04-18

Nu införs tvåbefälssystemet

Försvarsmakten har under de senaste åren inom ramen för enbefälssystemet utvecklat en delad officersutbildning med två inriktningar. Detta för att kunna tillgodose de behov av officerare på lägre nivåer som den nya organisationen kräver, samt säkerställa försörjningen av specialister.

När det här systemet var infört och de första specialistofficerarna var på gång att levereras gav riksdagen regeringen uppdraget att införa ett tvåbefälssystem. Det kändes konstigt och bakvänt.

Överens i samverkan
I Officersförbundets fackliga program står det att ”Officersförbundet ska verka för att Försvarsmakten blir en lärande organisation, att inom enbefälssystemets ram utbilda till Chef, Utbildare och Fackman”. Men när väl det politiska beslutet om ett tvåbefälssystem var fattat, var det meningslöst att fortsätta att verka för ett enbefälssystem. Tiden för diskussion var över, oavsett vad någon tyckte om den bakomliggande politiska analysen som ledde fram till beslutet. Ville vi vara med och påverka utformningen av tvåbefälssystemet gällde det i stället att inta en pragmatisk och konstruktiv hållning. För Officersförbundet som företräder den militära kompetensen var det viktigt och nödvändigt att försöka identifiera vilka värden och områden från enbefälssystemet som var viktiga att bevara även i tvåbefälsssystemet. En viktig fråga för förbundet var att alla officerare, oavsett inriktning, skulle ha en gemensam utbildningsbakgrund. Att man inte i onödan skulle bygga in spänningar i systemet genom onödiga uppdelningar/förändringar runt begreppet officer. Som framgår i detta nummer av Officerstidningen har nu ett sådant förslag tagits fram. Ett förslag som vi från Officersförbundet har varit med och påverkat – ett förslag som vi kunde samverka i enighet.

Bevaka utbildningskvaliteten
Men det finns ändå några saker att bevaka i det fortsatta arbetet. Det finns ingen anledning att splittra upp samlingsbegreppet officer och yrkesofficer. Dagens befälsordning, eller mer exakt de krav på kompetens och kvalité som den ger uttryck för, är ett område för regeringen att fortsatt reglera. Skälet för detta, är det mandat och förtroende som riksdag och regering ger officerarna, främst rätten att använda våld. Det mandatet är av så väsentlig betydelse att riksdag och regering tydligt borde ange vad som förväntas av dem som ska hantera det. Ett lämpligt sätt är att i officersförordningen tydligt uttrycka generella målsättningar för Försvarsmaktens grundläggande officersutbildning, på samma sätt som det uttrycks i förordningen för Försvarshögskolan. Dessutom borde Försvarshögskolan ges uppdraget att stödja och kontrollera att Försvarsmakten når de uppsatta målen i sin officersutbildning.

Karriärväxling nödvändigt
Ett av de främsta argumenten för ett tvåbefälssystem har varit den skevhet som finns i dagens ålders- och kompetensstruktur. Den som tror att problemen löser sig automatiskt med tvåbefälssystemet lurar sig själv. Tvärtom finns det en risk att den nya befälsordningen permanentar den skeva ålders- och kompetensstrukturen genom en sämre rörlighet ut ur yrket. Dagens rörlighet beror delvis på en god utbildning, inte minst inom ledarskapsområdet varvat med tillämning av sina vunna kunskaper i varierande miljöer och på olika nivåer i systemet. Den kommer inte att kunna förutsättas vara densamma i framtiden för alla. Därför är det viktigt att yrkes- och karriärväxling är ett bestående, långsiktig, strategiskt personalverktyg. Tyvärr har det inte börjat bra. 2008 är den i princip lagd i malpåse. Vad händer 2009 eller 2012? Vilka konsekvenser skulle det få för ålders- och kompetensstrukturen på 20 års sikt om vi inte lyckas med utflödet ur Försvarsmakten. Det gäller också att den som nu väljer en specialistkarriär, oavsett benämning, känner att det ger något tillbaka. Enligt mina erfarenheter fick aldrig NBO-systemet, utifrån behovet att utveckla specialister, någonsin en riktig chans. I det systemet utvecklades aldrig några riktiga möjligheter för den som hade förutsättningar för att bli en duktig specialist att genomföra en horisontell karriär. Varken uppmuntran i form av arbetsuppgifter/utvecklingsmöjligheter eller lön utformades för att främja en specialistkarriär. Ordnas inte dessa förutsättningar nu så kommer inte heller specialistfrågan att lösas den här gången heller.

Lars Fresker
Förbundsordförande
Stockholm 18 april 2008