Regeringen avser att i höst lägga en inriktningsproposition och en viktig byggsten till denna proposition är försvarsberedningens kommande rapport. Karin Enström som är ordförande i försvarsberedningen intervjuas i detta nummer och hon är mycket tydlig på en punkt – det finns inget politiskt utrymme för ökade anslag till försvaret.

Karin Enströms besked är egentligen inte något förvånande och även om knappast någon inom försvaret kan glädjas åt ett sådant budskap är det ändå positivt med en politiker som vågar vara tydlig. Förhoppningsvis är försvarsberedningen lika tydlig i sin rapport när de pekar ut vilka förmågor som Försvarsmakten i framtiden ska ha. Eller rättare sagt – vilka som ska tas bort.

Ett konstant försvarsanslag är det samma som nedrustning
För man bör vara medveten om att ett konstant försvarsanslag i praktiken är det samma som en anslagsminskning. För att behålla den nuvarande kapaciteten krävs det en anslagsökning som fullt ut kompenserar för den allmänna fördyringen. I procent räknat innebär det en årlig anslagsökning som ligger ett par procent över inflationen. Det är ett faktum som både politiker och ÖB har att förhålla sig till. Vill den politiska ledningen kunna behålla nuvarande försvarskapacitet måste man hitta en fungerande finansieringsmodell som fullt ut kompensera Försvarsmakten för de faktiska kostnadsökningarna. Allt annat innebär en nedrustning. Den insikten har infunnit sig hos politiska beslutsfattare i många länder i vårt närområde - Norge Finland och Tyskland för att nämna några.

Ska man ta Karin Enström på orden verkar dock en sådan utveckling helt utesluten. Inget politiskt parti vill idag ge mer resurser till Försvarsmakten. Jag har ingen anledning att ifrågasätta den bilden. Jag tror att det är en korrekt beskrivning av det försvarspolitiska läget i riksdagen. Men i så fall är det enda rimliga att försvarsberedningen, som består av representanter från samtliga riksdagspartier, presenterar en avvecklingsplan för försvaret där man pekar ut vilka förmågor som successivt måste tas bort för att få en försvarsekonomi i balans. Man bör också förklara för svenska folket vilka ställningstaganden som legat bakom rapporten och vilka faktiska konsekvenser detta får för vårt lands försvar och säkerhet. Det är givetvis ingen bra lösning men det är ett betydligt mer ärligt förhållningssätt än att år efter år underbalansera Försvarsmaktens budget och sedan låtsas som ovetande när konsekvenserna blir alltför påtagliga.

Politisk handlingskraft efterfrågas
Vi känner tyvärr alltför ofta igen denna form av politiskt ledarskap inom försvarspolitiken. Tänker inte minst på debatten om värnplikten. Debatten uteblev och plötsligt stod man förvånade inför fullbordat faktum. Många är det som dessutom har efterfrågat en debatt om Nato-medlemskap eller inte innan vi också där står inför fullbordat faktum. Viktigt nu att politikerna återtar initiativet och beskriver SIN bild av det framtida försvaret och inte ånyo tillämpar den mindre lyckosam devisen ”Uraktlåtenhet att handla leder förvånansvärt ofta till målet”. Frågan är bara vilket mål?

Vi från Officersförbundet får lägga vår tid på att förklara sammanhang för och sätta press på politikerna allt för att de ska vara så tydliga som krävs. Det kommer att krävas politiskt mod om de ska kunna redovisa ett genomarbetat avvägningsunderlag. En förutsättning torde dessutom vara att det vilar på en bred politisk bas som bäddar för en långsiktig försvarspolitik. En försvarspolitik som består oavsett färg på regeringen. En försvarspolitik som ger en uthållig balans mellan uppgifter och resurser.

Jag hoppas att ÖB också ägnar våren och sommaren åt att offentligt förklara sammanhangen för både politiker och allmänhet. Våra medlemmar kan bara leverera så mycket som de får resurser för. Valet står mellan bibehållen säkerhet och därmed mer pengar till försvaret eller bibehållet anslag och mindre säkerhet. Valet görs av politikerna och de som väljer politikerna.

Lars Fresker
Förbundsordförande
Östersund 17 februari 2008

Lars Fresker omvaldes till förbundsordförande under kongressen i november 2005. Ordförandeposten har han haft sedan 2001. Lars Fresker har en bakgrund inom armén och har huvudsakligen tjänstgjort vid Fältjägarna.