I en undersökning som Officersförbundet låtit Temo Synovate genomföra uppger 28 procent av de tillfrågade officerarna att de har upplevt någon form av psykisk eller fysisk negativ reaktion efter fullgjord utlandstjänst. Sömnproblem är den vanligaste reaktionen. Siffran är exakt den samma som för tre år sedan.
(Corren, april 2007)
Sedan den förra undersökningen gjordes för tre år sedan har mycket hänt inom Försvarsmakten. Ett antal förbättringar av hemkomstprogrammet har gjorts och ändå uppger lika många att de har besvär kopplade till utlandstjänsten. Av detta drar jag slutsatsen att det inte bara handlar om att ta hand om personalen när de kommer hem. Minst lika viktigt är att förbereda dem innan de åker. Tre av fyra officerare efterlyser i undersökningen just bättre mentala förberedelser. Försvarsmakten har en sorglig förmåga att vid tidsbrist bortprioritera de mjuka frågorna och dit hör de mentala förberedelserna. Det är olyckligt och något som Försvarsmakten måste förändra.
Men hur mycket vi än förbereder våra trupper på utlandstjänsten så innebär ändå uppdraget en påfrestning för individen. Att ett antal personer varje år skadas, fysiskt eller psykiskt är nog sannolikt ett pris vi får betala för vårt internationella engagemang. Och det ansvaret ska ytterst bäras av våra politiker som bestämt att Sverige ska delta med trupp utomlands. En del politiker verkar vilja fly ansvaret för detta beslut.
Sanningen är att vi ska säkra fred och säkerhet i länder med ofred och ibland ska vi göra det med våld. Det är en order vi fått från våra riksdagspolitiker och det kommer att innebära offer på båda sidor.
Lars Fresker
Ordförande i Officersförbundet